Lubos med sin fru Natasha.
Det är över tolv år sedan han tog sina sista skär i Delfinen.
Men trots att tiden går är det få som glömmer vad Lubos Bartecko gjorde för Luleå Hockey. Många ser honom som en legendar, en hjälte, även fast han inte var i närheten av att vinna någon titel åt klubben.
Säsong efter säsong kom han in på sitt artistkontrakt och bar laget framåt, ofta från botten till slutspel.
Han spelade 199 matcher, stod för 155 poäng och var en stor ledare som höll världsklass.
– Det är kul att höra att de fortfarande pratar om mig i Luleå. Vi pratar ofta om Luleå hemma och vilken bra tid det var i livet. Vi brukar titta på bilder och visa barnen, för de var ju så små då. Luleå var mitt andra hem, säger Lubos Bartecko som sedan två år tillbaka bor i Nashville med sin familj.
Nyligen fyllde han 45 år.
– Jag är pensionerad och njuter av livet. Jag umgås med familjen och har det riktigt bra. Jag är tränare för barnen och försöker ge tillbaka till hockeyn.
Han kom till Luleå första gången säsongen 2005/2006 då sportchefen Lars Modig värvade hit honom.
– Det var ett enkelt val, för Obsut var ju i laget redan. Första året var riktigt bra. Jag kommer främst ihåg alla människor runt laget och hur underbara de var. Publiken. De stöttade mig alltid, oavsett vad. De stöttade alltid laget och det var därför jag trivdes så bra i Luleå. De buade aldrig när vi förlorade. Jag uppskattade verkligen den atmosfären, säger han och fortsätter:
– Det var synd att vi aldrig kunde gå hela vägen, jag hade verkligen velat vinna med Luleå.
Har du någon kontakt med Jaroslav Obsut i dag?
– Absolut, han har alltid varit som en bror för mig. Vi pratar då och då, men jag bor ju här i USA och han är hemma i Slovakien så vi syns inte så ofta. Men det går bra för honom. Han har familj och är tränare.
"Det var ett enkelt val, för Obsut var ju i laget redan", säger Bartecko om varför han valde att gå till Luleå Hockey.
Har du någon hälsning till Luleåfansen?
– Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och åka till Luleå och spela igen. Utanför NHL var det den bästa hockeyatmosfären som jag upplevt. Jag hoppas fansen fortsätter som de gjort tidigare och stöttar laget i vått och torrt. Någon dag hoppas jag att jag kan åka tillbaka och hälsa på. Jag vill verkligen det, kommit dit och säga hej till alla.
Lubos har tre barn tillsammans med sin fru Natasha. När Sporten pratar med honom har han tidigare under dagen varit på rinken med sin nioåriga dotter som följt sin pappas fotspår. Det har även hans son Dominik Bartecko gjort. 17-årigen spelar i NAHL, North American Hockey League, som är den näst högsta juniorserien i USA.
Han tillhör Janesville Jets och stod den gångna säsongen för 17 poäng på 38 matcher.
– Det går bra för honom. Under somrarna fystränar han med mig och gör sig redo innan han återvänder till sitt lag, säger Lubos Bartecko och fortsätter:
– Vi har faktiskt pratat om att åka till Luleå så han kan träna med laget i någon vecka och sedan ta det därifrån. Vi får se vad som händer i framtiden.
Lubos Bartecko
Lubos Bartecko har bara bra saker att säga om sina fyra säsonger i Luleå.
– Hela familjen trivdes superbra, till och med min fru som är amerikan älskade det. Jag hade kunnat stanna ännu längre, hela karriären ut.
Vem var den bästa spelaren du spelade med i Luleå?
– Mikael Renberg. Utan tvekan. Hans spelförståelse var otrolig.
Vi kommer in på tiden i KHL-laget Lev Poprad där han spelade tillsammans med bland annat Karl Fabricius säsongen 2011-2012.
Bartecko blir på ännu bättre humör och öser beröm över sin forna lagkamrat.
– Han var en duktig hockeyspelare och helt fantastisk i omklädningsrummet. Där var han den bästa jag spelat med under hela min karriär. Han brydde sig verkligen om sina lagkamrater och betydde mycket för mig och min familj. Om jag fick välja en spelare att spela med igen, så skulle jag välja "Fabbe".
Bartecko har inte stenkoll på Luleå Hockey nuförtiden, men blir glad när han får höra att Linus Omark är tillbaka i laget. När Bartecko kom till Luleå 2005 lyftes Omark upp från J20 till A-laget.
– Han var en rolig kille, då en ung pojke. Han var superteknisk och redan en grym hockeyspelare. Han var alltid bra i omklädningsrummet, nära till skratt och bjöd på många leenden. Det var fint att se honom växa upp och att han tog sig hela vägen till NHL. Jag hoppas det går bra för honom och laget nu.