Lisa Berglund kunde ofta spela flera matcher med Luleå/MSSK i SDHL och division 1 under en och samma helg. Ibland till och med samma dag.
Det blir inte alltid som man tänkt sig och idrotten kan vara grym ibland. Det fick Lisa Berglund lära sig den svåra vägen, för lika snabbt som hon var på väg att etablera sig i SDHL gick samma dröm i kras.
För fyra år sedan skrev hon kontraktet med Göteborg HC som hon hoppades skulle bli genombrottet i hockeykarriären. Men efter bara ett par månader drabbades hon av en hjärnskakning som satte stopp för fortsatt spel.
– Jag åkte hem innan den julen och var så pass dålig att jag aldrig åkte tillbaka till Göteborg. Jag drog bara dit i slutet av säsongen och packade ihop mina grejer, för det gick inte att fortsätta spela, berättar Lisa.
Egentligen var hjärnskakningsproblematiken redan framme när hon lirade i Luleå/MSSK säsongen innan. I många år hade Lisa kämpat för att få speltid i klubben, satt ofta på bänken som reserv i A-laget och lånades ibland ut till B-laget i division 1.
En dag förväntades hon spela match i båda lagen samma dag.
– Jag spelade först matchen med division 1-laget och fick en smäll där, men fortsatte ändå för när man är mitt inne i det är man inte så klok. Och inför SDHL-matchen som kom efter sa jag till läkarna att det kändes bra och att jag kunde köra. Tidigare hade jag fått veta att jag inte bara skulle vara extraspelare, utan att jag äntligen skulle få visa upp mig lite, så jag var ju taggad på att spela.
Men det gick inget vidare ...
– Jag hade ont hela matchen och sen åkte jag på en smäll till. Då kände jag bara att: "Nu är det inte bra" och klev av. Jag borde kanske ha sagt att det räckte med en hockeymatch den dagen, speciellt när jag skulle få visa upp mig och behövde prestera i SDHL. Det ångrar jag i dag, men det är ju lätt att vara efterklok.
I dag är Lisa Berglund 22 år och bosatt i Umeå där hon pluggar till gymnasielärare med inriktning på idrott och svenska som andraspråk. Där har hon faktiskt också gjort ett comebackförsök på isen.
– Jag har varit och testat med Björklöven, men det funkade inte riktigt. Det är för mycket närkamper och smällar inom ishockey. Då är fotboll lite snällare mot huvudet, säger Lisa som i stället dammat av fotbollsskorna och börjat spela i division 3-laget IFK Umeå.
Lisa Berglund har varit lovande i två sporter och spelade i Piteå IF:s F19-lag innan hon valde bort fotbollen för hockeyn. Men nu har fotbollsskorna fått komma ner från hyllan igen.
Under sommarlovet har hon varit hemma i Piteå och då även gjort ett antal framträdanden i Infjärdens/Öjebyns samarbetslag FC 65 Nord, men när skolan nu börjat om är det tveksamt om hon kan hjälpa laget i de sista omgångarna.
– Vi har pratat om att jag kanske kan åka hem när det är match, men i tisdags mot Älvsbyn krockade det med studierna och i helgen har vi match med IFK Umeå samtidigt så då går det inte heller. Eventuellt kan jag vara med i sista matchen men det får vi se.
Lisa har annars Storfors AIK som moderklubb, både inom fotboll och ishockey. Hon är för övrigt jämngammal med Nathalie Lidman, landslagsbacken som till vardags spelar i Frölunda och numera är ensam spelare från Piteå i SDHL.
Nathalie har Piteå Hockey som moderklubb men ni kanske ändå växt upp tillsammans?
– Vi är båda från Piteå men spelade faktiskt inte ihop förrän vi kom till Luleå. Däremot gick vi högstadiet (fotbollsklass i Hortlax) tillsammans och sen fortsatte vi även i samma klass på gymnasiet (hockeygym i Luleå) innan Nathalie försvann till Modo. Så vi känner varandra väldigt bra. Det är kul att det går bra för henne, verkligen.
Frölundabacken Nathalie Lidman (bilden) är numera ensam spelare från Piteå i SDHL. Däremot finns Luleå/MSSK-forwarden Ella Bergström, från Älvsbyn, också i ligan.
Själv verkar Lisa Berglunds dagar som hockeyspelare tyvärr vara räknade, men det har hon lärt sig att acceptera.
– Klart att det är tråkigt när jag tänker tillbaka på det. Det var jobbigast i början när nästa säsong skulle börja och man själv inte kunde vara med. Jag hade gärna fortsatt spela om jag hade kunnat. Men det går bättre och bättre. Nu tittar jag mycket på hockey och är även lite hjälptränare för småtjejer i en klubb här i Umeå som heter Trixa HC, berättar hon.
Är tränarbiten något du kan se dig själv satsa vidare på?
– Jag har inte funderat så mycket på det. Just nu tycker jag bara att det är kul att köra med de små. Tror absolut att jag kan fortsätta inom det här, men med vilka åldrar eller inom vilken sport vet jag inte. Visst vill jag vara inom hockeyn men kan tänka mig fotboll också. Vi får se, men det är väldigt roligt i alla fall.