Johansson och AIK firas av hemmapubliken efter segern i match sju i semifinalen mot Växjö 2016.
Det kan låta som ett drömjobb, men sportchefsjobbet i en elitförening är hockeybranschens tuffaste. Oftast är det en position med för mycket att göra och för lite tid. Därtill kommer ett enormt personalansvar och en gigantisk press. I medvind är det med all säkerhet ett av de roligaste jobb du kan ha, men i motvind är det raka motsatsen.
Nyckeln till framgång är inte självklar, men Lasse Johansson erbjöds rollen i ett riktigt bra läge. Han visade sig sedan vara rätt man på rätt plats – och i rätt tid.
Utan Johansson hade det med all sannolikhet inte blivit den enorma framgångsvåg, som Skellefteå AIK fick uppleva under hela 10-talet.
Huvudpersonen själv har haft för vana att alltid hålla låg profil och sparsam med intervjuer. Under sommaren var han hemma i Piteå och hämtar ny kraft. Synergieffekterna av de stora framgångarna har tagit Johansson till en spännande roll i Sankt Petersburg i KHL.
Där har han varit i fyra säsonger, men när vi träffar den framgångsrike ledaren handlar det om en återblick till hur han var med och förvandlade Skellefteå AIK till ett av Europas bästa lag under åtta häftiga år.
2008 fick Pitesonen erbjudandet att bli sportchef. Han hade då hunnit vara en säsong i klubben som J20-tränare, värvad från Kiruna före det.
– Jag sprang på Peo Larsson när jag var i Kiruna. AIK hade något försäsongsläger där. Sedan hade jag även kontakt med Micael Engström. Så på den vägen var det. Efter jul det året skrev vi kontrakt och jag tränade J20-laget.
Vad minns du av ditt första år, juniorutvecklingen var ju ännu i sin linda då?
– Det kom ju upp många spännande juniorer då. Janne ”X:et” Erixon, Lasse Marklund och säkert en hel del andra hade gjort ett enormt jobb. Så det var en väldigt tacksam tid att komma in som juniortränare då.
Det här var säsongen 2007/2008.
– Sen förändrade jag spelet. Jag hade tittat en del på Skellefteå och hur de spelade och la sedan enorm tid på att spela på ett nytt sätt, säger Lasse och fortsätter:
– Vi hade några spelare som bara hade kastat puckar i flera år och nu skulle de hålla i pucken och verkligen spela hockey. Det handlade om att vårda pucken. Sedan jobbade jag med V-spelet och det hade jag gjort även tidigare i både Piteå och Kiruna, så jag visste att det fungerade. På den vägen var det.
Norran träffade Lasse Johansson i Piteå, i somras. Lasse är första västerlänning att jobba med ryska landslaget och är till vardags i St. Petersburg.
Året var på många sätt en nyckel till de kommande framgångarna.
– Det var bra att jag var i juniorerna ett år innan jag blev sportchef. För då fick jag chansen att lära känna många ordentligt. Det fanns en spelidé då också som gick ut på att spela hockey, men min idé var lite annorlunda. Så därför var det bra att vi hann lära känna varandra för på den tiden spelades det lite olika. När jag blev sportchef började vi att samordna så att alla lag började jobba på samma sätt.
Efter säsongen kom så erbjudandet. Lasse Johansson var förvisso ganska okänd i Hockeysverige då och jobbet var en stor möjlighet. Ändå var det inte någon självklarhet att tacka ja till Skellefteå AIK.
– Min tanke var ju att satsa på att vara tränare. Micael Engström var en stor del till att jag valde att tacka ja.
Johansson var därmed sportchef i SHL med ganska begränsade hockeymeriter. Han hade inte träningsambitioner att bli hockeyspelare på egen hand, men den stora inspirationen har han fått av gamla ledare inom hockeyn.
– Mycket har jag fått från de jag jobbat med i Piteå, som Roland Backlund, Lasse Hellsing och kanske framförallt Freddy Lindfors. Just i början som sportchef hade jag stor glädje av det jag hade lärt mig av gamla ledarna.
En annan avgörande detalj var ”mindset”.
– Jag tror det finns många som kan se och förstå vad som händer på isen, men att driva en organisation handlar om att få ut det bästa av alla. Jag jobbade ju nära klubbchefen Pea Israelsson och vi höll inte alltid med varandra, men vi var båda där för Skellefteå AIK. Det handlade om att göra vad som var bäst för föreningen i alla lägen. Vi satte en grund som var väldigt tydlig.
Kontinuiteten är ytterligare en faktor Lasse pekar på.
– Styrelsen satt väl där i 15 år. Det är ju också en stor och viktig del som många inte tänker på, men det ger ju en enorm trygghet.
En ”ung” Lasse Johansson, som nyligen har blivit sportchef för Skellefteå AIK.
Att bygga en vinnarkultur är något alla eftersträvar, men att bygga en sådan kultur kräver ett enormt jobb genom alla led i en organisation. En kultur är inte heller något som går att kopiera, utan måste byggas inifrån.
– Det började egentligen redan under första året för mig, under sommaren. Alla var med och tyckte och tänkte: ”Vad vill vi med det här?” Då gick vi till semifinal och jag minns att jag var lite förgrymmad på tränarna en gång. Jag upplevde att de såg HV 71 som mycket bättre än oss. Jag kände att vi kunde slå ut HV 71 redan då. Jag pratade med ”Säcken” om det där och han höll ju med. Alla hyllade HV att de var så bra. De gick ju sedan och vann. Men jag såg inte det där, jag kände att vi kunde slå dem. Året efter gick vi till final och vi fick det alltmer uttalat att vi verkligen var med för att vinna. För att skapa en vinnarkultur måste man veta var man är på väg och därför drev jag det. De unga såg ju att vi kunde slå Brynäs och slå HV 71. Resan började ju tidigare, men den gick fortare än vad många kan förstå.
Lasse Johansson går in på sitt fjärde år i St Petersburg i Ryssland.
Från 2008 och fram till han lämnade Skellefteå AIK 2016 nådde laget fyra seriesegrar, två SM-guld och sex raka SM-finaler. Det är ett facit som saknar motstycke.
Hur ser du tillbaka på de enorma framgångarna?
– Jag är ju dålig på det där, att se tillbaka. Engström brukar ju berätta att när vi vann SM-guld första gången, då skrek jag när vi sprang ned för trapporna: ”Hur ska vi få dem att gå nästa år?” Jag var redan där då. Jag har ingen aning om var jag har mina medaljer och så, säger han.
Lasse återkommer också till hur viktig det var med tydlighet.
– Från det vi började med en spelidé och att träna bättre så gick det väldigt fort. I dag kan jag fundera och undra varför var det så just då? Många lag hade det otydligt, vi satte tydlighet på kartan: ”Så här jobbar vi tillsammans.”
Som sportchef gjorde Lasse en del förändringar av lite osvenskt snitt. Redan tidigt som sportchef bytte han och byggde om hela fysdelen i AIK.
Skillnaden blev stor och AIK började träna gemensamt vid alla tillfällen med enda undantaget för semestern.
– När man ska bygga någonting nytt behöver vissa saker förändras. Jag hade jobbat med Thomson (Stefan) tidigare och visste vad han kunde. Det var inte så att AIK hade gjort det dåligt tidigare, men jag önskade att spetsa till det. Mer tester var en del av det.
Vad saknar du mest med tiden i Skellefteå?
– Gemenskapen. Det var en rolig tid. Nog var det bråk och stök ibland, men jag har otroligt många vänner från den tiden.
Skellefteå AIK:s dåvarande sportchef firas, tillsammas med laget, på torget efter andra raka SM-guldet, 2014. Lasse Johanssons lederskap lyfte AIK till en nivå som saknar motstycke på många sätt.
Lasses signum var att han la ned ett nästan overkligt hårt jobb under stora delar av sin tid som sportchef. Så hårt att han äventyrade hälsan till och med.
Vad minns du av det?
– Kanske blev det väl mycket kvantitet ibland, kan jag tycka så här i efterhand. Men jag har lärt mig bättre sätt att jobba på. Sedan måste du lägga många timmar, även om det blev väl mycket ibland.
En annan utmärkande egenskap är strävan efter att aldrig ta någon plats i det offentliga rummet. Johansson är också känd för att i regel aldrig ställa upp på intervjuer, om det inte rör sig om något speciellt.
Det här intervjun är en av ytterst få gånger Johansson har pratat i media sedan han lämnade västvärlden.
Hans framgångar i Skellefteå gav som bekant ett stort eko. Johansson flyttade till toppklubben Zürich i Schweiz som tränare. Sedan blev han första västerlänning att jobba i ryska landslaget och klubblaget SKA St Petersburg.
Johansson är nu inne på sitt fjärde år i storklubben.
– Jag vill vinna i alla lägen. Det är det som driver mig, säger han.
SKA åkte ut i semifinalen i våras och i VM blev det inte heller någon framgång för Ryssland.
– Det var länge sedan jag var så arg. Man lägger ner så mycket tid på det här. Samtidigt finns det de som säger att jag är som bäst när jag är arg, säger Lasse och skrattar.
Lasse Johansson lyser ikapp med solen någon månad efter SM-guldet 2013
Det är ingen slump att han är på den position han är. Hans tid i AIK är en viktig del av historien för klubben. Därför är han etta på vår lista över viktigaste ledarna i föreningen på 2000-talet.
FAKTA
1:a på Sportens lista
Motivering: Lasse Johansson värvades till Skellefteå AIK:S J20-lag, men fick efter ett år uppdraget att bli sportchef. Lasse var rätt person i rätt tid i rätt organisation. Han var en nyckelperson som byggde upp en struktur som tog föreningen upp till en nivå få svenskar klubbar har befunnit sig på. När AIK tog dubbla SM-guld pratades om att laget var rent av det bästa genom tiderna i SHL. Johanssons organisation fick bekänna färg året efter andra SM-guldet, när åtta av de nio bästa anfallarna försvann från klubben. Ändå vann Skellefteå AIK serien och tog sig till final den säsongen.
Övriga på listan:
2. Pea Israelsson
3. Lars Marklund
4. Jan Erixon
5. Pär Nordlund
6. Stefan Klockare
7. Stefan Thomson
8. Krister Holm
9. Peo Larsson
10. Mikael Lundström
11. Bert Robertsson
12. Karin Granberg
13. Tommy Samuelsson