Leo Komarov pratar med Rögles spelare på bänken.
Efter flera år i NHL och KHL valde Leo Komarov att skriva på för Luleå Hockey. Forwarden, som är känd för sitt tuffa spel, delade ut 98 tacklingar under grundserien vilket är näst bäst i ligan efter Skellefteås Petter Granberg.
Totalt blev det 44 matcher och 19 poäng, nio mål och tio assist.
Men nu är tiden i Luleå över.
Leo Komarov har flyttat hem till Esbo och står nu utan kontrakt.
– Det har varit ett äventyr. Att komma tillbaka till Europa var som jag väntat mig. Bra hockey, bra organisation och mycket resande. Jag är van att resa, men det blev ju jättemycket. Speciellt när vi spelade CHL också, säger han.
Resandet ligger på minussidan, men i det stora hela är han nöjd med sin tid i klubben.
– Det har varit en bra upplevelse och jag har fått många vänner.
Vad säger du om din egen säsong, är du nöjd?
– Nej, jag är inte nöjd. Jag hade en helt okej start, men jag var ganska sjuk i januari och hostade i en hel månad samtidigt som jag hade några småskador. I slutspelet fick jag en stor skada och spelade egentligen bara på en fot.
Det var i den andra åttondelsmatchen mot Oskarshamn som han skadade ett ledband i knät.
– Slutspel är ju min tid, där jag skulle spelat ännu hårdare, men jag gjorde så gott jag kunde med det jag hade.
Förutom tacklingarna har Leo Komarov bjudit på flera andra uppmärksammade händelser och citat.
I en hemmamatch mot Rögle i grundserien åkte han fram till motståndarnas bänk och ville slåss med samtliga spelare.
– Han var vid vårt bås rätt många gånger och försökte få igång oss. Han ville slåss med hela vårt lag, men det fanns ingen anledning, vi ledde ju matchen, sa Rögleforwarden Daniel Zaar.
När Komarov åkte på en skallning av Linköpings Patrick Russel som klarade sig undan matchstraff jämförde han det med ett klassisk ögonblick i fotbollshistorian.
– Det är som att Zinedine Zidane skulle fått ett gult kort 2006, sa Komarov.
Hans synförmåga har också varit i fokus.
Mot Malmö missade han öppet mål och efteråt förklarade han varför.
– Jag är 35 år gammal, jag ser inte pucken.
När Luleå gjorde mål mot Växjö i kvartsfinalserien såg Leo Komarov till att motståndaren Manuel Ågren fick vara med i målkramen. Det högst medvetna draget förklarade han med att han är färgblind.
– Det är en bra bild när jag får tag på honom, vem nu det var. Det går inte att hitta på sådant före. Det måste vara exakt tajming och den gick ju ganska bra, säger han och fortsätter:
– Det hör till min spelstil. Jag har hållit på med det där hela min karriär och jag har mina trick. Jag är en annan människa på isen än vad jag är utanför.
Luleåspelarena målkramas tillsammans med Växjös Manuel Ågren under kvartsfinal sex.
Två händelser gick vidare till disciplinnämnden. Han stängdes av i två matcher för att ha knuffat en domare och två för slagsmål.
– Egentligen skötte jag mig ganska bra. Jag fick bara två avstängningar på hela säsongen så det gick ju ganska bra. I en annan liga skulle jag knappast fått en enda avstängning, men jag förstår att de har sina egna regler. Det var roligt att visa upp sig lite.
Samtidigt är han besviken över det sportsliga resultatet.
– Jag hoppades på mer. Jag ville vinna, men det gick inte. Under säsongen var det ganska tomt i hela organisationen och vi hade många skador. Vi hade det vi hade, men det är klart att det hade varit roligare att vinna.
Har det funnits några diskussioner med Luleå om att stanna?
– Vi har inte pratat så mycket och vi får se hur framtiden blir. Jag har ingen aning hur det kommer se ut och jag ska ta det lugnt ett tag. Jag vill fortsätta spela men det är inte så lätt i den här åldern och jag har min familj. Allt ordnade sig ganska bra i Luleå, men jag måste kolla vad de tycker och tänker.
Är du öppen för att återvända till Luleå?
– Ja, det finns alltid en möjlighet. Vi får se vad de har för lag och om de ens vill ha mig.
Suget finns kvar att fortsätta med hockeyn?
– Jo. Hade vi vunnit så knappast, men nu kör jag vidare. Vi hade ändå ett ganska bra slutspel och det blev roligt igen. Jag gillar killarna i omklädningsrummet och jag förstår att allt det där roliga snart kommer ta slut. Jag vill gärna spela ett år till, kanske två, men var och hur får vi ta senare.
Lockande att spela i Finland?
– Ja, det är lite både och. Det är ett alternativ om jag bara vill stanna och njuta av hockeyn och vara hemma, men vi får se.