Tidigare har Piteå Hockey larmat om stor trängsel i kommunens ishallar, men lika illa ställt – om inte värre – är det för tjejerna i Munksund-Skuthamns SK. Det menar i alla fall Ellinor Viklund som tränar ett av föreningens flicklag.
– Vi har för få ishallar och sedan är det inte heller lika mellan killarna och tjejerna i samma ålder. Det är inte jämställt. Det känns jättetråkigt att det inte är lika för alla, säger hon.
En titt på Nolias bokningsschema visar att några grupper i Piteå Hockey tränar tre gånger i veckan, medan motsvarande årskullar i MSSK bara har två pass. Det är framför allt en rad i schemat som sticker ut lite extra. På onsdagar tränar alla MSSK:s flickor födda mellan 2011 och 2016 – alltså sex olika årskullar – samtidigt. Då kan över 50 spelare vara på isen.
– Vi försöker dela upp dem på isen, men det är svårt när det är så stort åldersspann och skillnad i nivåer. Några har nyss lärt sig åka skridskor medan andra åker ganska fort. Jag kan förstå att man behöver slå ihop grupper, men inte så som vi behövt göra.
I jämförelse består Piteå Hockeys pojklag nästan uteslutande av renodlade årskullar som tränar var för sig. Men klubbens sportchef Jonatan Glader förklarar varför det inte går att slå ihop träningsgrupper likt MSSK har gjort:
– I vissa grupper har vi över 30 eller uppemot 40 spelare. Det säger sig självt att det inte går att slå ihop dem med andra grupper. Då måste någon berätta för oss vilka som måste sluta spela hockey i så fall. Vi är inte där ännu, men fortsätter vi att växa som vi gör idag och inte får fler isytor – då hamnar vi där till slut, menar han.
Glader tycker att det är glädjande att hockeyn växer på både pojk- och flicksidan. Han har förståelse för att MSSK önskar mer tider, men i grund och botten tycker han inte att problemet är en fråga om jämställdhet.
– Det är en facilitetsfråga och en brist på isytor, det är där problemet börjar. Jag ser inte att vi står i något motsatsförhållande. Vi är i samma sits och vill också ha fler tider. Våra pojkar tränar bara 55 procent av vad Skellefteås pojkar tränar. Vi når inte upp i den nivå som Svenska ishockeyförbundet rekommenderar och har länge påpekat att vi behöver mer is.
Samma argument för även ledarna i MSSK för sina spelare.
– Våra tjejer tränar också mindre än vad tjejerna i grannkommunerna tränar, säger Tommy Lundström.
Han är ordförande i MSSK:s hockeysektion och berättar att klubben endast hade omkring 15 aktiva spelare år 2014. Nu, åtta år senare, är man cirka 120 till antalet. Det är främst därför som bristen på istider nu blivit ännu mer kännbar.
Att damhockeyn växer måhända vara ett angenämt problem, men likväl är det kämpigt när det brinner i knutarna.
– Vi har förståelse för Piteå Hockeys aspekt också, att de inte vill släppa sina tider, men någonstans kommer en gräns där vi måste lösa det här. Jag tycker att kommunen borde gå in och säga: "Så här många tider finns, och så här delar vi dem", sedan får föreningarna helt enkelt acceptera läget, säger Tommy Lundström.
Ellinor Viklund är inne på samma linje. Hon konstaterar att ishallarna ägs av kommunen, och menar därför att det också ska vara kommunens ansvar att fördela tiderna.
– De har överlämnat problemet till oss klubbar att lösa. Istället för att vi ska äska tider av Piteå Hockey borde kommunen gå in och säga hur det ska se ut. Det verkar vara skrivet i sten att Piteå Hockey ska ha sina tider, och sedan har man från kommunens sida inte tagit i beaktande hur mycket damhockeyn har ökat. Vi växer men får inga mer tider. Det är märkligt, säger hon.
Jonatan Glader förklarar att Piteå Hockey bjuder in MSSK till sina möten i ungdomsrådet varje månad. Han tycker således att föreningarna känner till och förstår varandras utmaningar.
– Och vi har ingen absolut makt över dem. Det är inte vi som sätter tiderna. Vi är många som önskar mer tider och längre tider. Vi är också i den sitsen att vi inte kan ge de tider vi önskar till våra medlemmar.
En sak är båda klubbarna i alla fall helt eniga om: Det behöver upprättas en till inomhusrink i Piteå. Helst igår.
– Det hade inte löst hela problemet med en isyta till, men vi hade kommit en bit på vägen, säger Jonatan Glader.