Tre år i Leksand räckte för Julia Nilsson. När säsongen 2019/2020 var slut valde hon att flytta hemåt och att ta plats i Skellefteå AIK. Men ingenting blev som det var tänkt – för hela världen var i pandemins grepp, och en av sakerna som fick stryka på foten var damettans säsong.
Nilsson gav det en säsong till – men när en långdragen skada satte stopp för smärtfri träning och matchspel kom till slut beslutet. Nästa år kommer inte hennes namn att finnas på någon hockeytröja.
– Jag har ändå funderat länge på det, och det kommer inte som en chock för mig. Det är klart att det är tråkigt att det blev så här, men samtidigt ska man göra det som känns rätt, berättar hon.
För tanken att sluta spela hockey fanns redan efter gymnasiet. Men hoppet om att hitta tillbaka igen fanns, och att kliva ned en division och flytta hem var ett självklart val.
– Redan i gymnasiet kände jag väldigt mycket press så fort det blev på allvar. Jag tänkte att det skulle hjälpa att gå ned en division, men jag vet inte riktigt hur jag tänkte för organisationen i AIK är ju på SDHL-nivå, säger Nilsson med ett skratt.
– Första säsongen blev det ju kanske två matcher, så jag ville inte sluta så. Och det gick bra innan jul, det kändes bra med laget och med det egna spelet. Vi hade ett bra lag, så jag visste ju att vi skulle gå långt. Men sedan blev jag skadad. Jag tänkte att det inte skulle vara något långdraget, jag har aldrig haft någon större skada, men det blev typ aldrig bra, fortsätter hon.
Det tog stopp efter sex matcher under den sista säsongen. AIK gick hela vägen till en direkt avgörande match, men redan när kvalet mot Göteborg inleddes visste Julia Nilsson att det inte skulle bli någon speltid – och kände själv att det var ett slags avslut.
– Det är alltid kul att vara med laget, men man vill också kunna bidra. När vi åkte till Göteborg visste jag att jag skulle åka med och titta på, men inte spela. Man vill alltid lagets bästa, men när man inte kan påverka något är det också riktigt jobbigt.
Det blev som en sista resa med laget, berättar Nilsson. Där och då var det redan bestämt.
– Jag har trivts jättebra, både med laget och i föreningen. Det var ett självklart val efter gymnasiet för mig, och jag ångrar det inte.
I vintras började Julia Nilsson plugga till sjuksköterska, och studierna fortsätter till hösten. Samtidigt har hon spelat en del fotboll för skojs skull, och crossfit är en träningsform som passar henne.
– Jag har funderat på att skriva in mig i Skellefteå crossfit, men jag vet inte om jag vågar. Men jag har ju ”Katta” (Katarina Burvall, fystränare) där, så det känns ju bra.
Samtidigt stänger Nilsson inte dörren för en återkomst på skridskor. Skadan hägrar fortfarande, och nästa säsong blir det inget spel på skridskor – men vad som händer i framtiden vet hon inte själv.
– Jag har nog inte slutat för evigt. Den här säsongen i alla fall, men sedan får vi se vad som händer.
Om du skulle bestämma dig för en comeback, är det AIK som ligger närmast till hands?
– Absolut, som det ser ut nu i alla fall. Jag har sagt att oavsett om jag slutar eller inte så kommer det bli i Skellefteå, så jag blir kvar i stan.