Många gånger blir det omstridda målsituationer där Öhlund och hans kolleger får ta hjälp av det så kallade situationsrummet i SHL.
Linus Öhlund från Älvsbyn gjorde succé i VM. Han och kollegan Mikael Nord fick döma söndagens VM-final mellan Finland och Kanada. Ett kvitto på att en 42-åring från lilla Älvsbyn är en av världens bästa domare utanför NHL.
– Självklart blir man stolt, vi var 16 huvuddomare i VM och de flesta går nog in för att få döma finalen, säger Linus.
Det var hans femte VM och första final. Han har även dömt ett OS 2018 men tvingades tacka nej till OS i år på grund av covid.
Trodde du att du skulle få döma VM-finalen?
– Jag hade en bra känsla kvällen före finalen. Det hade gått riktigt bra för oss under hela turneringen.
VM är ingen nöjestripp precis. Det blev elva matcher på femton dagar för Linus Öhlund.
– Jag känner mig totalt slut nu, säger Linus när Sporten når honom precis hemkommen till Älvsbyn.
Han berättar:
– Fysiskt går det bra, det är mest mentalt påfrestande. Man är så oerhört fokuserad hela tiden under matcherna så man blir faktiskt helt knäckt efteråt.
Och även innan VM dömde han massor av heta och viktiga matcher.
– Efter SHL var det först nedflyttningsserien, sedan SM-semifinaler och därefter tre finalmatcher. Då är man fullständigt dränerad, nästan som man är bakfull. Och sedan var det bara att ladda om inför VM.
42-årige Linus Öhlund från Älvsbyn är proffsdomare sedan flera år tillbaka.
Skillnaden att döma i Sverige och internationellt? Publik?
– Publikmässigt är det inte så stor skillnad, visst är det mer liv på läktarna i VM men SM-finalerna i år var ju också grymma, det var nåt i hästväg.
Och i övrigt?
– Där skiljer det sig, både spelmässigt med lite annan hockey och hur man kommunicerar med spelare och ledare.
Det är mindre gnäll och skäll i VM än SHL?
– Ja. Internationellt är du där för att döma hockey och det är skönare, i Sverige får man vara 50 procent psykolog och 50 procent domare.
Varför blir det så?
– Dels är det en annan respekt för domare i VM. På hemmaplan blir det som ett litet förhållande där man träffas ofta och stöter och blöter vecka ut och vecka in, alla känner varandra ut i fingerspetsarna. Sedan är det typiskt svenskt att det ska ges förklaring på allt och det ska diskuteras. TIll syvende och sist handlar det om att de vill sätta press på oss.
Det var mycket snack om domarna i media under slutspelet. Hur ser du på det?
– För att vara ärlig tycker jag det är åt helvete, det framställs aldrig någonsin något positivt om det vi gör. Vi dömer världens snabbaste sport och ska ta beslut på en tiondels sekund utan hjälpmedel och så kan man bli slaktad vid fotknölarna. Ibland klagar folk på våra beslut som är rätta men själva har de inte koll på vilka regler och direktiv som gäller.
Även inför VM-finalen drog svensk media upp det negativa.
– Att vi hade två svenska domare i final var inget positivt, däremot skrevs det att en finsk journalist hade reagerat på att (Mikael) Nord skulle döma finalen efter att han tog ett domslut som drabbade mot Finland i ett VM för sju år sedan. Då känner jag bara... vad är det för jävla nivå?
Linus Öhlund och Mikael Nord dömde VM-finalen i söndags.
Hur hanterar du all skit?
– Nu har jag varit med nu så länge så jag är luttrad, bryr mig i stort sett inte. Jag tycker bara det är grymt tråkigt då jag har yngre kolleger som har det ganska jobbigt när det skrivs mycket. Man får inte vara lättstött, då går man under. Jag vet inget annat jobb i världen där de på arbetsplatsen skriker i ansiktet hur jävla dålig du är utan att det blir repressalier.
Hur ser det ut i sociala medier?
– Man blir mörkrädd. Jag tvingades ta bort min facebook, det gick inte, efter en match kunde jag ha 50 meddelanden. Och de ville inte precis skriva hur duktig jag var, säger Linus med ett skratt, trots allt.
– Instagram har jag kvar, låst... för mina närmaste.
Vems ansvar är allt?
– Svårt säga exakt men jag tror det är en fråga om hockeykulturen i stort. Det har ju börjat lyftas allt fler diskussioner om machokulturen inom hockeyn så jag tror ändå vi är på rätt väg då det pratas mer nu. Men det tar lång tid att bryta den kulturen.
Var får du kraften att fortsätta?
– Vi själva inom domargruppen och ledningen vet när vi gjort rätt och fel och vi är duktiga på att pusha varandra.
Hur länge tänker du vara proffsdomare?
– Nästa OS är om fyra år, så länge orkar jag inte internationellt. Men här hemma kör jag på så länge jag har motivation, tycker det är kul och får vara kvar.
> Emil Yletyinen från Piteå dömde också i VM. Han var bland annat med som linjedomare i en av kvartsfinalerna.