Trotjänaren Hans ”Frecka” Fredriksson berättade nyligen i pausen under en match i LF Arena att han varit på julsammankomst med länets hockeyförbund. Någon i förskingringen hade brustit ut och frågat vad de sysslade med i Piteå Hockey och syftat på de påstådda huvudtacklingarna och avstängningarna av backen David Selberg och Marcus Sandström i höstmatcherna mot Östersund och den sistnämndes mot Örnsköldsvik.
Den annars så debattglade ”Frecka” borde ha kontrat med en motfråga om kamraten ens sett nämnda tacklingar, men det gör man förstås inte inom förbundet. Där är det inte speciellt högt till tak. Där håller man varandra hårt om ryggen!
”Frecka” själv har ju liksom de flesta andra som följer hockeyn sett den tackling som gav Piteåbacken David Selberg fyra matchers avstängning i höstas. En sammanstötning med motståndaren Nils Bergström där Östersundsspelaren med full fart försökte bryta in mot Piteåmålvakten Joel Vännström. En kraftigt majoritet av den hockeyexpertis som studerade sammanstötningen ingående menade att det inte fanns tillstymmelse till ojustehet från Selbergs sida. Domen från den norra ettans disciplinnämnd blev likfullt av samma längd som man delade ut till Nils Bergström när denne i januari 2016 körde upp klubban och handskarna i ansiktet på dåvarande Piteåspelaren Jonathan Tholander flera moment och sekunder efter ett PHC-mål i Östersund. Den tjuvsmällen borde ha renderat i månaders avstängning. Det blev fyra. Inte månader. Matcher!
Det som var mest frapperande kring Selbergs avstängning var hur motiveringen var skriven, en slags Trumpmässsig alternativ sanning. Där slogs fast att Selberg riktat kraften mot huvudet och lättat med fötterna från isen. En summarisk påhittad dom och det är tragiskt för hockeysporten att de som låg bakom den kunde sitta kvar på sina positioner.
Ett par veckor senare möttes lagen i LF Arena. Efter den drabbningen blev Piteås Marcus Sandström avstängd sex matcher efter en tackling på en motståndare som länge låg kvar på isen. Tackling mot huvudet slog norrettans disciplinnämnd fast och visst såg det misstänkt ut från läktarplats. Piteåtränaren Rolf Nilsson som såg situationen från en bättre vinkel menade att den träffade klockrent i bröstet och det kan absolut ha varit så att Roffe hade rätt. Den som träffats av tacklingen spelade match ett par dagar senare vilket han knappast kunnat göra om han träffats med full kraft någonstans i huvudet.
Att Sandström förnekade huvudtackling och att motståndaren spelade vidare nästa match var inget disciplinnämnden fann som förmildrande när de slog till med nästa dom mot honom – sju matcher för en sent iscensatt tackling i en match mot Örnsköldsvik någon månad senare. Anmälningen kom från matchens supervisor och domen mot Sandström blev hela sju matcher. Och inte nog med det. Domen skrevs på det vis att Sandström dömdes tre matcher, men fick spela DM-finalen mot Luleå, och sedan plussades avstängningen på med fyra ytterligare. Ifall han dömts till sju matcher hade Piteå kunnat överklaga till högre instans… Många bedömare menar att Sandström inte skulle stängts av en enda match. Det blev tretton!
Så vad gjorde då domare, supervisors och lallarna i disciplinnämnden efter Östersundsspelarna Henric Andersens fega knätackling som vid ställningen 8–2 förmodligen ändade säsongen för en av division ett-hockeyns främsta spelare, Piteåkaptenen Magnus Isaksson.
Anmälde? Nej, glöm det!
Nils Bergströms slewfoooting mot Piteåcentern Viktor Sandberg med förmodad hjärnskakning som följd, då. Anmäldes den? Nej, glöm det också.
Det som hänt i matcherna Östersund- Piteå under loppet av ett års tid, bedömningarna, konsekvenserna och hur slipstenarna dragits av norra ettans disciplinnämnd vore ett perfekt specialarbete att sätta tänderna i för en hockeyintresserad neutral mediestudent. Allt material som behövs finns att tillgå i bild och skrift. Östersund- Piteå är värt ett Uppdrag Granskning i sportens värld. Hanteringen och händelserna stinker. Lindrigt sagt!