Vi är framme vid sista hålet för dagen, nummer nio på Hermelinens slinga på Luleå golfklubb.
Niklas Olausson tar fram drivern på tee och säger:
– Nu ska vi ha lite kul.
Det här är dagen när Luleå Hockeys A-trupp spelar sitt officiella klubbmästerskap. Olausson är med sina 0,5 i handikapp överlägset bäst i laget. Men det här är en slagtävling med handikapp och eftersom centern hittills haft en halvdålig dag är han borta från segerstriden.
Olausson går för det på det 425 meter långa par 5-hålet. Utslaget blir långt, men väldigt mycket till höger och bollen ligger i tjock ruff.
På vägen upp mot andraslaget pratar vi om hur mycket golf han hinner spela på somrarna.
– Jag har spelat kanske fyra–fem 18-hålare och tio niohålare. Det här är nog sista rundan, det blir inte mycket mer.
Det hinns inte med?
– Dels det och såna här dagar är underbara. Men det är inte så många såna här dagar vi har i september. Men absolut finns det dagar när man kan komma ut. Då blir det en heldag först med träning.
Och när Olausson är framme vid sin boll i ruffen visar han klassen. Andraslaget med 56-gradaren är blint, men han sätter upp bollen för en eagleputt på green.
Det är en dag när puttarna inte vill gå i, han treputtar för par och slutar tre över par.
Det blir nyförvärvet Eddie Larsson som vinner tävlingen. Ska Olausson slå sina medspelare i golf får han vänta till nästa sommar.
– När serien drar igång spelar man aldrig. Det här är nog sista rundan skulle jag tro, säger Olausson.
Det var hans pappa som lockade in Niklas Olausson i golfen.
– Jag började när jag var tio-elva år. Farsan tog grönt kort och jag fick följa med honom. Jag spelade jäkligt mycket fram till att jag var 16. Sen spelade jag inte på tre–fyra år.
När han var som bäst där i tidiga tonåren var scratchspelare och hade ett tag plushandikapp. Hemma i småländska Väckelsång låg Olaussons klubb Lidhems GK på cykelavstånd.
– Jag tog gamla järnvägen så var det två kilometer. Det var magiskt. Jag bodde nästan där. Man spelade arton hål med farsan. De gick ut typ 6.00. Sen när polarna vaknade så gick man ut med dem.
Men han tröttnade lite och hockeyn kom i vägen. Han tog upp spelet igen under sin första sejour i Luleå, 2009, som en bra avkoppling.
När vi ber Olausson prata om sina styrkor som golfbanan säger han:
– Jag slår hyfsat långt. Men det är från dag till dag, tyvärr.
Men här är smålänningen lite för ödmjuk. Golfaren Olausson slår väldigt långt och attackerar flaggan så ofta det går. Han räddar sig några gånger från svåra lägen genom att sätta upp bollen på green för en bra birdiechans.
Och även om puttarna just den här dagen inte vill rulla i är han stark runt greenerna.
Om vi stoppar in puttern i golfbagen för ett tag och tar fram hockeyklubban igen så går 34-årige Olausson in på sitt sista år på kontraktet.
Men det är inget han tänker på.
– Nej, ingenting egentligen. Först och främst är det den här säsongen. Sen får man ta det andra som det kommer.
Ni har inte pratat nåt du och klubben?
– Nej, ingenting. Det är ju konstiga tider överallt – i SHL och Europa. Så det blir lite konstigt om man säger så. Säsongen har ju inte börjat heller. Det beror ju helt på hur det går. Hur kroppen känns och spelet funkar. Det är så lätt att säga grejer i augusti och september. Det gäller att prestera. Desto äldre du blir så är du verkligen den spelare du är här och nu. Är du lite yngre så får du kanske lite fler chanser om du har en sämre säsong.
När hockeykarriären väl är över, hade du velat testa hur bra du kan bli på golf?
– Jag har sagt nån gång att om man bara tittar på klubben så är det många som är bra. Daniel Eliasson, basketspelaren, är magiskt bra och några till är bra. Jag har spelat klubbmästerskapen några år. Jag har förlorat ett år i särspel och sen blivit femma–sexa, säger Olausson och fortsätter:
– Det är mer för egen skull nånstans att se … Jag har aldrig tränat golf. Se hur bra man kan bli. Så är det väl med all sport. Jag tror inte att jag kommer att komma ut på nån tour.
Nu får Olausson stoppa undan drivern ett tag. Ha Linus Klasen som främsta spelpartner och visa klassen i powerplay i stället för på tee och fairway.