Sebastian Fuchs, tränare i Piteå Hockey
Det är en ung och ambitiös tränare som axlar rollen efter Mikael Aaros två år i Piteå. Sebastian Fuchs egen karriär på isen tog slut efter några tuffa smällar mot huvudet.
– Det blev några hjärnskakningar på kort tid och att ha ett funktionellt liv var viktigare än att fortsätta spela så jag ville inte chansa utan valde att lägga av.
Du hann spela i Alaska?
– Ja, det var häftigt. Jag fick kontrakt med ett lag i NAHL som kändes som rätt steg i min karriär. Det var en bra J21-liga där Alaska hade två lag med.
Hur var det att bo där?
– Inte helt olikt här faktiskt. Vädret är typ samma och vi bodde i en liten stad nästan ute i skogen. Det var ett väldigt kul ställe att spela hockey på.
Han flyttade hem till Sverige och spelade i två säsonger innan han skadade sig och slutade för att istället bli tränare i Lidingö.
2021 hörde Luleå Hockey av sig, han flyttade upp till Norrbotten och där blev det en säsong med klubbens U16-lag och två i J18.
– Luleå var kanon, att kunna lära sig från alla duktiga tränare där vi jobbade ganska nära Thomas "Bulan" Berglund och a-laget. Det är en jäkla maskin i Luleå och mycket att lära sig av.
Vad tar du med dig från "Bulans" ledarskap?
– Mycket man lärt sig av "Bulan" är hur noggrann han är i allt han håller på med och i hans spelsystem och coachstil. Där fick jag mycket bra saker att plocka av, sedan försöker jag såklart bygga mig själv och vad jag står för, men det var ett bra steg för mig att vara där.
Efter förra säsongen hörde Piteå av sig och det passade bra av dubbla anledningar.
– Ja klockrent, verkligen. Min sambo är från Piteå, vi träffades i januari och nu har jag flyttat hit så det blev ju en dubbelträff med hockeyn.
Du går från junior- till seniortränare. En omställning förstås?
– Så är det, men på ett sätt har steget varit lite enklare än jag trodde då vi har en ung och hungrig och duktig trupp. Det är en inbjudande miljö i Piteå och jag litar på spelarna och de litar på mig. Men det är klart att man får prata på ett annat sätt till vuxna spelare jämfört med 16-åringar.
Fler skillnader?
– Ja, det primära här i ett seniorlag är ju resultatet trots att prestationen ska vara så bra som möjligt. Vi ska vinna matcher och här måste vi lägga upp en plan då vi ska träna väldigt hårt men ändå vara fräscha till match. I juniorhockey är det mest att trumma på hela tiden då resultatet inte är det viktigaste.
Och många jobbar heltid förutom hockeyn?
– Ja och det har jag stor respekt för. Det är så coolt att se hur mycket de älskar hockeyn, kommer hit och ger allt varje dag och är disciplinerade som har ett helt livspussel att få ihop.
Du har redan märkt att stämningen är nåt extra här i Piteå?
– Absolut, lagkänslan är redan fantastisk. Jag är jäkligt imponerad av hur de som har varit här förut tagit hand om de nya i gruppen och de nya har kommit in. Det brukar ta ett tag men här har det gått fort.
Skönt att Björn Lavander varit med förut och känner gänget?
– Ja, det hjälper både mig och spelarna med den tryggheten, det känns grymt bra.
Björn Lavander gör sin tredje raka säsong som assisterande tränare.
Hur är du som coach i båset?
– Där vill jag hålla kylan och ingjuta ett lugn i truppen. Även om det ska vara högljutt i ett bås vill jag ha en bänk som är positiv och pushande Men det rimliga kravet är ju att alla gör allt de kan för dagen, om de inte gör det kan jag bli förbannad så det är klart att man får bita sig själv i tungan ibland.