Det var efter hans andra säsong i Piteå Hockey som Albin Thyni Johansson bad sin agent kolla om han kunde hitta någon klubb åt honom utomlands.
– Jag kände att det hade varit kul att testa på något annat, men jag var tveksam när han hörde av sig och sa att en polsk klubb var intresserad. Jag visste knappt att det spelas hockey där, säger han.
– Fast det visade sig att en kompis, min gamle lagkamrat Calle Behm, också hade ett bud från dem, fortsätter han
De bestämde sig för att ta chansen – och det är han glad över i dag.
– Vi hade skitroligt där, säger Albin Thyni Johansson.
Sedan berättar han:
– De spelar en helt annan typ av hockey där nere. Den är fartfylld och fysisk, men inte alls lika organiserad som den vi är vana vid, utan det handlar mer om individuell skicklighet. Jag tror det var nyttigt för mig. Ligan är dessutom mycket bättre än vad jag trodde. De bästa lagen i Polen skulle nog kunna ta en mittenplacering i allsvenskan, de andra skulle sluta i botten av allsvenskan eller i toppen av ettan. Så jag ångrar absolut inte att jag gjorde en säsong där. Vi i laget hade roligt ihop också. De flesta av de andra spelarna var i samma ålder som oss, kom från andra länder, och hade hamnat i hockeyvärldens tombola, så vi var i ungefär samma situation. Allt lämpar sig inte i tidningen. Men det hände en del konstiga saker när vi var där. Som i premiären borta mot Krakow, då en av spelarna i vårt lag råkade skjuta sönder en av plexiglasskivorna i slutet av uppvärmningen. De visade sig att de inte hade någon ny att ersätta den med. När vi kom ut från omklädningsrummet hade de fixat någon hemmalösning med en skottrampsplatta. Det var riktigt dålig stämning, de var arga på oss för att vi hade skjutit sönder plexiglaset, och vi vägrade att spela matchen eftersom de där plattorna inte är tillräckligt hårda för att det ska vara säkert. Det slutade med att domaren tilldelade oss segern (skratt).
– Vår tränare var rätt nöjd efteråt och han som sköt sönder plexiglaset fick hatten som brukar delas ut till matchens lirare, säger Albin Thyni Johansson.
Han gjorde några matcher med Luleå Hockey och Modo i SHL respektive allsvenskan i yngre år och drömmen är att någon gång få en ny chans i någon av ligorna.
– Det finns många duktiga spelare, och det är svårt att ta sig in i dem. Jag kan bara göra mitt bästa och hoppas att det är någon sportchef eller tränare som ska se något i mig och vara beredd att ge mig en chans, säger han.
– Jag är glad över den speltid jag fick när jag var junior, men jag var för omogen och mjäkig för att ta en plats i Luleå Hockey då, och det är först nu på senare år som jag har fattat att träning inte är ett straff, fortsätter han.
Om Anthon Eriksson, som spelade där innan Thomas Fröberg tog honom till Oskarshamn, kan ta sig till SHL via den polska ligan så kanske du också kan det?
– Precis. Det finns några bra sådana exempel. Och det är bara dem jag kollar på (skratt). Jag försöker att inte påverkas av att jag spelar utanför folks blickfång eller ge upp hoppet. Skulle chansen sedan komma är det bara att försöka ta den.
Är det fortsättning utomlands du hoppas på i väntan på den?
– Ja. Spel i ettan är inte ointressant, men det hade varit roligt att fortsätta utomlands, och det finns intresse från en fransk klubb, några engelska och polska. Fast jag kommer försäsongsträna på egen hand oavsett vad och känner ingen stress.