Både hockeyarenan och fotbollstadion (bilden) i Donetsk förstördes i samband med väpnade strider 2014. (Arkivbild)
Få idrottsmän är lika beresta som Jaroslav Obsut. Under sin aktiva karriär bodde han och spelade ishockey i åtta olika länder. Ett av dem är naturligtvis hemlandet Slovakien som han representerat i både OS, VM och World Cup. Men antagligen minns folk i Sverige honom främst för sin tid i Luleå Hockey. Mellan 2004 och 2009 var han en toppback i SHL (då Elitserien).
Mindre känt är kanske att Obsut några år senare hamnade i Ukraina. Närmare bestämt gjorde han en säsong (2012/2013) i Donbass Donetsk som då hade ett lag i KHL. Just då märkte han inga spänningar i området, men bara ett drygt år efter sin sorti från klubben skulle hockeyarenan i Donetsk plundras och brännas.
– Jag var hemma i Slovakien när det hände och fick även veta att fotbollsstadion hade förstörts. Det var såklart väldigt tråkigt att höra. Vi var några från hockeyn och fotbollen som brukade träffas och ibland åkte vi för att kolla på varandras matcher, minns Obsut.
Åtta år senare har oroligheterna trappats upp till en fullskalig rysk invasion.
– Det kommer blandade uppgifter från media och ingen vet kanske exakt vad som händer eller vad som ligger bakom, men liksom alla andra är jag förstås emot kriget. Ingen vill ha krig. Jag önskar att människor får leva i fred.
Slovakien delar bara en kort gräns med Ukraina, men flyktingströmmen på väg in i landet är alltjämt enorm.
– Där står vår president (Zuzana Caputova) och våra andra politiker inför en stor utmaning, att reda ut vilka som kommer hit och hur vi kan hjälpa alla dessa människor som flyr.
Sedan krigets utbrott har cirka 200 000 ukrainska flyktingar passerat gränsen till Slovakien (siffror från den 14 mars).
Själv är Jaroslav Obsut född och uppvuxen i Presov nära den ukrainska gränsen. Numera bor han dock i Slovakiens huvudstad Bratislava tillsammans med sin fru och sina barn.
Han är också en av tränarna i HC Slovan Bratislavas U18-lag. På den vägen kanske han kan bidra till att "rädda" slovakisk ishockey som under många år haft enorma problem med återväxten. Men nu har nationen några stora talanger på uppgång samtidigt som herrlandslagets historiska OS-brons i Peking kanske kan ge ytterligare ringar på vattnet.
– Vi håller tummarna för det. Tyvärr har vi (i jämförelse med en storhetstid i början av 2000-talet) halkat långt efter i utvecklingen av våra unga spelare, men förhoppningsvis håller trenden på att vända nu, säger Obsut.
I det juniorlag han coachar finns även en 18-årig ukrainare.
– Hans mamma och syster finns här i Slovakien, men hans pappa är kvar i Ukraina vilket måste vara jobbigt. Därför pratar vi heller inte så mycket om kriget. I stället pratar vi om hockey och andra saker som kanske kan skingra tankarna lite. Vi försöker vara positiva.
Sedan ett par år tillbaka cochar Jaroslav Obsut juniorspelare i HC Slovan Bratislava.
Det är först senaste par åren som Jaroslav Obsut sadlat om till tränare. Han lade skridskorna på hyllan 2018 och hann dessförinnan även bo och spela i både Ryssland och Belarus. Två länder som nu kritiseras hårt, men där livet – i alla fall som professionell ishockeyspelare – tedde sig ganska likt var som helst annars.
– Jag har inget ont att säga om något ställe där jag spelat. Jag trivdes bra överallt dit jag kom, oavsett om det är Ryssland, Belarus, Ukraina eller något annat land vi talar om, säger Obsut.
Men säkert finns Sverige och Luleå högt upp på hans favoritlista, även om han inte haft vägarna förbi Norrbotten sedan 2014.
– Den våren tog säsongen slut tidigt för laget (HKM Zvolen) som jag tillhörde då, men Luleå var fortfarande igång så jag passade på att resa upp och titta på ett par av deras slutspelsmatcher.
Jaroslav Obsut spelade i Luleå Hockey mellan 2004 och 2009. Då var slovaken en av världens bästa backar utanför NHL. (Arkivbild)
I dag har Jaroslav Obsut inte längre någon kontakt med sina gamla lagkamrater, men han skulle ändå gärna hälsa på igen.
– Jag tillbringade fem fina år i Sverige och saknar alltifrån hockeyn till människorna. Av alla ställen jag spelat på skulle jag säga att Luleå hade de bästa fansen. Hoppas samhället får fortsätta vara som det är nu (utan restriktioner) så att de kan stötta sitt lag.
Själv kan Obsuts nästa besök i Coop Norrbotten Arena dröja. Förutom att vara juniortränare har han fullt upp med att vara pappa. Det är bara ett par månader sedan familjen senast fick utökning i form av en son.
– Han kom ut som en stor pojke, så vem vet, en dag kanske han blir en stor hockeyback som sin pappa. Förhoppningsvis kan vi åka till Luleå när mina barn blivit lite större. Jag skulle vilja visa dem var jag brukade bo och lira hockey.