Det svenska backundret har i många år blivit ett begrepp som hockeyvärlden förundras över.
Nicklas Lidström, Erik Karlsson, Victor Hedman, Rasmus Dahlin är bara några i raden.
Och den fylls på hela tiden. Årets blågula JVM-upplaga är inget undantag.
Inte mindre än fem av backarna har blivit draftade i den första rundan av NHL-klubbar och två av dem – Rasmus Sandin, Toronto, och Tobias Björnfot, Los Angeles – har redan debuterat i världens bästa hockeyliga.
– Det är en grym motivation att se att de har klarat av det och spelat i NHL och fått chansen. Det är en morot för att utvecklas och ta steget dit bort, säger Nils Lundkvist som är draftad i första rundan av New York Rangers.
Piteåsonen har öst in poäng i SHL den här hösten, fyra mål och 17 poäng på 24 matcher, och slåss som junior i toppen av backarnas poängliga. Under hela sin uppväxt har han fått lära sig att vara offensiv och kreativ på isen.
Att slå sarg-ut har mer eller mindre varit förbjudet.
– Många av oss är stöpta i samma form, vi är spelskickliga, bra på skridskorna, ser spelet bra och är ganska offensivt inriktade.
– Jag har alltid haft pappa (Niclas, sportchef i värsta konkurrenten Skellefteå) som ledare i unga år och han har sagt att jag inte får slänga i väg pucken, utan under hela uppväxten har det varit att vara konstruktiv, berättar Lundkvist.
Inför JVM har den allmänna uppfattningen varit att backsidan var Sveriges starka sida – den bästa i turneringen – medan forwardssidan är ett frågetecken.
Efter två segermatcher har forwards gjort alla åtta svenska mål. 8–0 alltså.
– Hehe, det spelar ingen roll vem som gör målen. Jag har haft några goa, fina lägen så jag får se till att hänga dit dem nu, säger Lundkvist som prickade målramen i premiären mot Finland och står på en assist hittills.
Nåja, backarna kan tillsammans med målvakten Hugo Alnefelt ta åt sig äran att Sverige bara har släppt in fyra mål hittills, delad bäst i turneringen efter två matcher.
– Jag tycker att vi har gjort fem bra perioder, sista i går (mot Schweiz) var väl inte så bra. Samtidigt är det svårt när vi går upp till 5–0.
Juniorkronorna fick träningsledigt på söndagen inför gruppavslutningen med två matcher på två dagar, Kazakstan (måndag) och Slovakien på nyårsafton. På pappret två ganska enkla uppgifter för Juniorkronorna.
– Vi kommer säkert att ha ganska mycket puck och då blir det viktigt att vi är ödmjuka. Att vi inte bara spelar runt och tror att vi är bra för att vi har pucken, utan att vi attackerar mål, säger han.
Lundkvist ägnade den lediga dagen åt att träffa familjen, pappa Niclas, mamma Marie, systrarna Moa och Lisa och farmor Maj och farfar Thure som alla är på plats för att heja fram Sverige i guldjakten. (Trinec, TT:s utsände)