Går det att förändra sig själv? Visst, men det kräver både självinsikt och en vilja att faktiskt ta tag i de mindre smickrande sidorna av sig själv. Brendan Shinniminn har alltid varit en hyfsat målfarlig, offensivt ettrig handelsresande i hockey – men han har alltid haft en mörk sida. Han har filmat när han fått chansen, han har filmat när han inte ens haft chansen, och för detta har han bundits vid den virtuella skampålen medan hockeysamhället paraderat förbi och spottat på honom.
Fullt välförtjänt i de flesta fall. Mindre förtjänt i några få.
Några månader innan jul fick sannolikt Luleås tränare nog. Jag tror det var där det började, om jag har fel och Shinniminn själv tagit initiativet till förvandlingen ber jag om ursäkt, fakta är dock att han slutade att filma. Efter det tog det ytterligare några månader innan han hittade sig själv.
I den första matchen mot Oskarshamn tacklades Shinniminn sönder, klev av, kom tillbaka, missade straff – och gjorde tre mål. Utan honom hade Luleå knappast vunnit den matchen, utan resten av lagets förvandling hade man inte vunnit den här. För låt oss slå fast detta:
Oskarshamn – vilket fantastiskt trevligt hockeylag. Jag älskar att Fröbergs farsa byggt en potentiell slutspelsjoker granne med ett kärnkraftverk på ett par mysiga karaktärer med fantastiskt spelsinne tillsammans med en illa gräddad pepparkaksgubbe. Jag älskar att det fortfarande finns utrymme för den här sortens sagor i svensk ishockey.
Men att det ska ske på Luleå Hockeys bekostnad?
Nån jävla måtta får det vara.
Det är så här: Oskarshamn är ju inte mer – eller mindre – än ett välcoachat fjolårs-Luleå från Wish, eller något slumpmässigt utvalt bangkokskt marknadsstånd till brädden fyllt av piratkopior om ni föredrar den liknelsen. De är en förstakedja, några hyfsade komplementsspelare och inte särskilt mycket mer. Luleåspelarna har dessutom inte varit dåliga, många av dem har spelat säsongens bästa hockey under de här matcherna, och det tyder ändå på någon slags karaktär som vi inte sett skymten av särskilt många gånger under ordinarie säsong. Kan det räcka mot Växjö? Då behövs betydligt värre svartkonster.
Med skadade spelare tillbaka, finska föreningen Tyrväinen och Komarov i full frenetisk frihet, ett fungerande powerplay och ett par monstermatcher av Lassinantti går det att måla upp ett möjligt scenario där Luleå faktiskt hotar seriesegraren.
Men om jag tror på det? Inte alls.
Någon jävla måtta får det ju vara.