Det är en väntan och ett drama som kokas ned till en kort sekvens på småtimmarna svensk tid den 6 januari 2012.
Men innan det andra svenska JVM-guldet är klart, innan Mikael Renberg vrålar ”Sverige är världsmästare, ”Sverige är världsmästare” i SVT-sändningen så finns det ett ögonblick som kunde ha ändrat på allt.
Juniorkronorna har dominerat JVM-finalen mot Ryssland, men det står 0–0 med drygt 30 sekunder kvar av tredje perioden. Det är ryssarna som får superchansen att avgöra thrillern i Calgary. Dåvarande svenska förbundskapten Roger Rönnberg minns det lite för väl.
– Jag kommer ihåg allt som om det var slowmotion i går. Innan han gör sin frånvändning tittar den ryska spelaren och ser att han har en spelare på väg in i ytan. Det minns man med skräckblandad förtjusning just den situationen, säger Rönnberg.
Fick du känslan att nu gör de mål?
– Så långt hinner man inte komma. Men det är en otäck känsla när man ser att det är ett glapp i försvaret på det sättet.
Det är blivande NHL-stjärnan Jevgenij Kuznetsov som hittar Nikita Gusev helt fri på bortre stolpen. Men dåvarande Luleå Hockey-målvakten Johan Gustafsson hinner över och gör en otrolig räddning.
Det är 0–0 efter 60 minuter.
Den här generationen med spelare födda 1992 hade tidigare förlorat finalen i J18-VM. I omklädningsrummet inför förlängningen hålls det inga brandtal. Men Rönnberg känner att stämningen är den rätta.
– Vi hade gjort en fantastiskt bra match över 60 minuter och varit det klart bättre laget. Det är ett lite lurigt läge mentalt, att man helt plötsligt känner att man har något att förlora, säger Rönnberg och fortsätter:
– Men det är här jag tror att den här gruppens förlust i J18-finalen fanns med. Att de var jäkligt på och förstod att man får inget guld. Man måste verkligen gå ut och förtjäna det. Det var en härlig anda i den här gruppen överlag. Man hade den mentala styrkan som krävs i såna lägen. Att verkligen spela för att vinna. Där var den här gruppen magnifik.
Åtta spelare i det här JVM-laget hade även varit med om den brutala semifinalförlusten mot Ryssland efter straffar ett år tidigare.
Det och bilderna från andra svenska hockeyframgångar är bränslet de tar med sig ut när allt ska avgöras i The Saddledome i Calgary. Tränarstaben hade bland annat hängt upp lagbilden från Sveriges första JVM-guld 1981 i omklädningsrummet.
– Vi pratade mycket om det i ledarteamet, om hur vi skulle kunna inspirera spelarna på olika sätt. En av sakerna var att vi alltid klädde in omklädningsrummet. Det var inte bara den bilden, utan det var även bilder med framgångar som Tre Kronor haft, för att skapa en bra samhörighet och föda drömmar.
Juniorkronorna dominerar även i förlängningen och efter drygt tio minuter kommer den stora stunden.
Ryssland håller på att bygga upp ett anfall, men…
– Det är backen Patrik Nemeth som är framme och hamnar nästan i en forecheckingsituation. Mika är jättesnabb att snappa upp läget. Det är där jag tycker att det här laget hade en sån oerhörd smartness. Det kunde fortsätta att anfalla utan att blotta sig. Det är bland det svåraste som finns i ishockey att föra en match på det sättet.
Nemeth har lyckats peta fri pucken utanför den ryska försvarszonen. Den ligger där i två sekunder innan Mika Zibanejad tar den, smiter förbi två ryska spelare och plötsligt är fri.
Sedan kommer Zibanejads klassiska backhandavslut. Målet, vrålet, glädjehögen. En 31 år lång väntan är över.
Alla svenskar som såg det live eller på tv minns det här magiska ögonblicket. Roger Rönnberg vågade inte ens titta när det hände.
– Jag såg läget och jag blundade. Sen var jag nästan säker i några sekunder på att det ska skulle blåsas bort. Att nånting var fel. Jag väntade ganska länge innan jag på riktigt förstod att vi hade vunnit.
Nästan nio år efter kaoset och glädjen känner Rönnberg att här var mer än en seger av hans lag. Det var en seger för svensk hockey.
– Det är fantastiskt. Det är en resa som svensk ishockey har varit ute på i så många års tid. Där det är så många som har bidragit. Vi har suttit i ändlösa möten och planeringar. Och det är inte bara de åren. Utan det är tio år tidigare det börjar med juniorredningen och klubbarnas envetna jobb om att vi ska slå oss upp till toppen. Allt det finns med i glädjen och stoltheten i att nå hela vägen.