Vad jag och resten av den normalgräddade delen av mänskligheten tycker om hot mot spelare som väljer bort Luleå Hockey kan en illa tränad schimpans räkna ut med rumpan och en bit krita. Att den absoluta majoriteten av klubbens supportrar står för något helt annat känner ni till sedan länge. Ändå är det här vi hamnar – därför att någon klenbegåvad plattskalle ställt sig hemma hos Isac Brännström och betett sig hotfullt mot hans gravida sambo. Han ställde sig där, på eget bevåg, och skymde effektivt all konstruktiv debatt kring Luleå Hockeys organisatoriska arbete i slutet av den förra och inledningen av den här säsongen. När Luleå Hockey ramlade av framgångsvågen tog idioten på sig cementstövlarna, knöt en betongsugga runt halsen – och följde efter klubben ner i bråddjupet.
Först när helvetet gör stjärten stekhet.
Kommer eftertankens kranka blekhet.
Säll är den som har till rättesnöre.
Att man bör nog tänka efter före.
Vi kan bara hoppas att idioten hemma hos Brännström känner en smula ånger. Tage Danielsson, som skaldade dessa ord, hade knappast Luleås sportsliga ledning i åtanke – men att det finns fler som borde rannsaka sig själva i och kring Luleå Hockey är tydligt.
Det är ju bara några månader sedan den här föreningen satt med rockärmarna fulla med ess.
Laget hade slutat tvåa i serien och marscherade enkelt och smärtfritt mot final.
Ligans bästa back Sami Lepistö ville förlänga.
Jesper Sellgren, synnerligen lovande back, ville komma hem efter att ha misslyckats i NHL.
Pontus Andreasson skulle förvisso testa lyckan i Nordamerika, men Linus Omark tvekade kring om han skulle åka tillbaka till Schweiz eller inte.
Klubben hade dessutom en av Europas, och därmed världens, mest levande och högljudda läktarkulturer och gjorde så många miljoner i vinst att det ryktas att vd Stefan Enbom ett tag funderade på att anställa ett par killar som skulle hålla uppe byxorna på honom på grund av vikten från alla pengar i fickorna.
Där och då hade klubben kunnat göra ett vägval: Nu kör vi. Slut på fegspelandet, nytt kontrakt till Lepistö, satsa på att värva en riktigt vettig radarpartner till Linus Omark – och ge trollkarlen från Övertorneå ett kontrakt som inte gick att tacka nej till.
I värsta fall, i absolut värsta fall, hade lagbygget sett ut ungefär som nu men åtminstone haft kvar Sami Lepistö – vilket gett en av de starkaste defensiva uppställningar som skådats på den här sidan Arrigo Sacchis fyrbackslinje i Milan.
I bästa fall? Det namnkunnigaste lag som klubben någonsin ställt på benen. Dyrt, visst – men gör klubbens pengar bättre nytta på banken än investerade i supportrarnas drömmar och hopp? Det hade varit någon slags signalpolitik mot publiken, en näve i luften, William Wallaces kastade svärd om ni så vill – vi ser vad ni gör och vi är med er.
I stället står klubben här utan Lepistö, utan Omark, utan vettiga ersättare – och den interna poängligaledaren har skrivit på för en seriekonkurrent sju matcher in på säsongen.
Det är en förändring så remarkabel att det nästan är osannolikt.
Jag kommer aldrig att förstå de interna mekanismer som får en människa att tänka att det är en god idé att hota någon som valt ett nytt arbete.
Jag kan definitivt förstå att Luleå Hockeys supportrar är frustrerade.