Den omstridde förbundskaptenen, som inför säsongen sparkat ut två av sina bästa spelare i backen Emma Eliasson och lagkaptenen Jenni Asserholt, är i skriande behov av en framgång i VM.
Inte mycket talar för det.
Vägen till VM i amerikanska Plymouth 31 mars–7 april – dit svenskorna åkte på torsdagen – har kantats av förluster.
TT har gått igenom landslagsresultaten bakåt i tiden och inte sedan säsongen 2002–03 har Damkronorna vunnit så få matcher vid samma tidpunkt på säsongen – det vill säga fram till avresan för det årets mästerskap (VM eller OS).
Den säsongen hade landslaget bara vunnit tre (av 14) matcher inför det VM i Peking som i sista stund fick ställas in på grund av sarsepidemin.
Nedgången är tydlig under Boorks tre säsonger vid rodret. Inför hemma-VM för två år sedan hade landslaget 9–7 i matcher, förra säsongen 6–11 och nu 4–15.
– Vi har mött många transatlantiska lag under det här året, inte bara landslag, och jag tycker snarare vi har kommit närmare dem. Samtidigt kommer det upp nationer underifrån, som Ryssland, som är bättre än för tio år sedan. Sedan har vi tappat gentemot Finland till exempel, säger Boork.
Damkronorna har förlorat alla åtta matcher mot Finland den här säsongen, fyra gånger mot Kanada, två matcher mot USA och en mot Tyskland.
TT: På vilket sätt har ni närmat er USA och Kanada?
– Vi har mer av spelet, mer puck, skapar mer och känner mentalt att vi ligger närmare. Men det är fortfarande ett stort steg, så det är lättare att ta kliv mot såna lag är när man är närmare.
Damkronorna får ett stort stöd av SOK, Sveriges olympiska kommitté, och sportchefen Glenn Östh är bekymrad över årets landskampsfacit.
– Det är oroande så klart. Vi hoppas få se en förändring på VM och så får vi utvärdera efter säsongen, säger han.
Sverige säkrade en OS-plats i fjol och planeringen inför nästa säsong görs efter VM och beroende på resultat.
Sverige har inte tagit VM-medalj sedan 2007 och åkt ut i kvartsfinal de två senaste åren. Årets målsättning är att nå kvartsfinal, vilket innebär att bli bland de två bästa i gruppen med Tyskland, Ryssland och Tjeckien.
När Leif Boork tillträdde efter OS i Sotji 2014 sade han att målet till OS 2018 var att slåss om guldet.
En målsättning Boork vägrar att rucka på:
– Den drömmen vill jag inte ta bort, även om det är svårt. Vi har möjlighet att göra vad som helst åt båda håll. En bra dag, och med ett år till på oss, kan vi vara med mot vilken motståndare som helst. (TT)