Oscar Eriksson lämnade Piteå för Visby inför den här säsongen.
24-åringen från Skellefteå har nio SHL-matcher på meritlistan och spelade 79 matcher (och gjorde 43 poäng) under två säsonger med Piteå Hockey där han var en oerhört nyttig pjäs i backbesättningen.
Men inför den här säsongen skrev han på för Visby Roma i östra hockeyettan. Det började dock på sämsta sätt.
Redan i tredje bytet i debutmatchen mot Malmö tvingades backen kliva av isen med smärtor i det vänstra knät.
– Jag skulle bara lägga en pass upp i mitten och så fick jag en tackling på knät när jag försökte akta mig. Jag landade på något konstigt sätt, så att jag fick en vridning i knät. Och jag fick Malmöspelaren över mig också, så det var en hård smäll, säger Eriksson om händelsen till Gotlands Tidningar.
De första prognoserna såg dock goda ut. Smärtan var avtagande, expertisen trodde inte att det handlade om något allvarligare och planen var att Eriksson skulle vara tillbaka på isen i slutet av förra veckan – men då kom svaret på en magnetröntgenundersökning.
Det främre korsbandet i vänster knä är av.
– Det är jävligt tråkigt, men jag hoppas att det läks så snabbt som möjligt och att jag kan få komma tillbaka ut på isen igen. Det blir så långa dagar när man bara sitter.
– Jag snackade med många läkare, och med Malmös fysio dagen efter, och de trodde att det var ett utdraget ledband eller någonting. Jag kunde gå på det och det var inga problem och det har varit mindre, mindre smärta, men ja... Jag tänkte att det var på väg åt rätt håll, men sen fick jag det här beskedet.
Vad tänkte du då?
– Först var jag ganska chockad att det var korsbandet, men sen fick jag ganska direkt börja tänka på vad som är bästa alternativet för mig för att kunna komma tillbaka så snabbt som möjligt, säger Eriksson.
Nu är planen att rehabträna och därefter troligtvis spela med ett knäskydd. Om det fungerar återstår att se, men i dagsläget är det inte tal om operation.
Hur länge Eriksson blir borta är också osäkert. Går allt väl kan han möjligen vara tillbaka i isträning om tidigast sex veckor.
– Det är ganska oklart just nu, det är svårt att säga.
Hur är det att behöva vara vid sidan?
– Man får bita i det sura äpplet och gilla läget, det går inte att göra så mycket åt det. Det är ju en närkampssport och hör till antar jag.