Först och främst var det en tråkig anledning varför Söderblom fick kliva in i matchen.
– Klart att man vill spela, men man vill ju inte att det ska vara för att någon blir skadad, säger Söderblom, som fick kliva in i slutet av första perioden efter att Gustaf Lindvall lämnat efter en kollision, som ledde till ett matchstraff, och med en befarad hjärnskakning.
Hur är det att hoppa in sådär?
– Såklart speciellt. Men också någonting man måste vara beredd på när man står där i båset.
Arvid har ett förflutet i Frölunda.
Antar att det är speciellt att möta dem?
– Jo, absolut. Speciellt att få möta brorsan och dessutom att farsan (Martin Söderblom, fystränare) var på bänken hos dem. Så det var väldigt roligt, säger Arvid.
Ja, lillebror Elmer, 19 år, har mest troligt inte undgått någon efter insatserna under JVM och dubbla konstmål.
Men mot AIK och storebror gick han lottlös från isen.
Han hade ett bra läge i andra perioden, var det extra skönt att rädda den?
– Nä, men det var lugnt, säger Arvid med ett leende.
Men du hann se att det var lillebror som kom?
– Jag hade faktiskt stenkoll varje gång han var inne på isen. Och det var skönt att rädda den.
Skulle Lindvall bli skadad en tid kommer det innebära fler matcher för Söderblom.
– Man vill ju givetvis förtjäna sin istid. Men skulle Lindvall falla bort så spelar jag mer än gärna, säger Arvid, som var nöjd med sitt eget spel mot Frölunda:
– En av de matcherna där jag känt mig mest trygg. Så det är svårt att inte vara nöjd, jag kom in och försökte spela mitt spel.
Och för laget var det kanske den match och prestation ni sökt efter?
– Ja, och lagspelet och målvaktspelet hänger alltid ihop. Så det gjorde det lättare för mig idag, säger Arvid.