Mika spelar hockey i Munksund/Skuthamn. Oliver i Piteå.
Mörket har sänkt sig utanför fönstret på Källbogatan i centrala Piteå. Några snöflingor faller i vinterkylan. Men inne i lägenheten på andra våningen strålar värmen från de otaliga långa vita ljusen som sprider sitt sken och höjer temperaturen.
Mika är 22 år, Oliver 20.
Hon är från Helsingborg. Han från Åstorp. Men sedan i somras är deras bostadsort Piteå.
Hur de hamnade här är av samma anledning som de träffade varandra: ishockeyn.
Som barn tillhörde båda en klubb i Helsingborg. Mika var ensam tjej i föreningen och efter några säsonger klev hon ner och spelade med de två yngre killarna. Där fanns Oliver.
Hon var 14 år, han 12.
De parades fort ihop i samma backpar på isen.
– Min mamma ville egentligen att jag skulle syssla med konståkning. Men jag ville ha puck och klubba så då fick hon ge sig och det var ju tur, skrattar Mika.
På isen tillsammans – det var så de lärde känna varandra, men någon kärlek uppstod inte där och då och de umgicks inte heller på fritiden. Att ett frö till något kommande var sått hade det inte någon aning om.
– Vi spelade två-tre år tillsammans, sedan flyttade jag till Ängelholm och då hade vi ingen kontakt alls, berättar Oliver.
Just det kom att förändras och som alla bra historier finns en plats för det.
I det här fallet: Jonstorps ishall.
Föga anade Oliver och Mika att den dagen skulle innebära starten på ett nytt gemensamt kapitel. Faktum är att de båda var där men inte ens pratade med varandra.
De hade inte setts på några år när Oliver såg Mika på läktaren och blev intresserad.
– Hon hade förändrats från tiden när vi var små. Det var något speciellt med henne, berättar han.
Efter matchen kontaktade han Mika på Instagram.
– Min första tanke var väl inte att det skulle bli något, men det var kul att hålla kontakten.
Hon bodde i Luleå. Han i Ängelholm. Men snart flyttade hon hem och då fick de möjligheten att träffas.
– Och efter den veckan har vi ju hållit ihop, säger Mika som snabbt flyttade in hos Oliver.
Sedan den 1 maj 2023 är de ett par.
– Ett enkelt datum att komma ihåg så det fick bli så skrattar, Oliver.
– Ja och så är man oftast ledig då, fortsätter Mika.
Mika Riviére virkar väskor. Förutom att sälja till NHL-proffs fruar har hon gjort en till sig själv med Olivers nummer 71.
Paret vandrade genom stegen från vänskap, till ingen kontakt, till kärlek.
– På något sätt har vi hittat tillbaka till varandra. Vi har ju haft andra partners emellan innan vi blev tillsammans, säger Mika.
Vem tog första steget?
– Det var väl jag som hade hintat lite att jag var intresserad, medger Oliver.
Vad är det bästa med Oliver?
– Han är en väldigt trygg person. Det var som att komma hem att vara med honom. Han är mycket snäll och genuin. Han tar alltid hand om mig och vill mitt bästa. Det var det jag föll för, säger Mika och gör en hockeykoppling:
– Han har alltid varit lagkapten eller assisterande kapten i lagen och det är ett kvitto på att han är en person som tar hand om folk.
Vad är det bästa med Mika?
– Det jag fastande för till en början var humorn. Vi hade väldigt roligt och skrattade mycket tillsammans. Med tiden så kände jag också att hon accepterade vem jag är som person.
Vad gör ni tillsammans?
– Vi skämtar mycket, det är en öppen kommunikation. Vi är ganska rappa i munnen, skrattar Mika och fortsätter:
– Jag har ju spelat hockey med killar och då får man lite av deras skämtsamma jargong. Det är också väldigt mycket sport hemma, säger hon och gör en lätt grimas mot sin sambo och skrattar.
– Du börjar väl att tröttna lite, att det alltid är sport på teven?, svarar Oliver.
– Ja, ibland är det sport på trippla skärmar, med ishockey på teven, golf på datorn och paddel eller vad som helst på mobilen. Jag gillar sport så det funkar ju, men ibland får man säga åt honom att kan vi se något annat när vi kommer hem efter att ha varit i hallen hela helgen.
De spelade i samma ungdomslag men hade ingen aning om att de senare skulle bli ett par.
Hockeyparet stöttar och peppar varandra.
– Det är skönt att ha den förståelsen för varandra och kunna få tips av den andra. Sen kanske han inte vill ha lika mycket hjälp från mig på senare dagar. Jag är ganska hård. Han får alltid höra om han har gjort det bra eller dåligt, men du har du sagt att du vill, säger Mika och vänder sig mot sin sambo.
– Ja, det är skönt att ha någon som förstår sig på sporten. Har det gått bra pratar jag mycket efter en match, om det har gått mindre bra pratar jag mindre, svarar Oliver.
Hur bra är hon på att anpassa sig efter det?
– Kanske inte så bra, haha. Om man vet att man har gjort en dålig match och så får man höra det fyra-fem gånger till, då kan jag bli lite irriterad.
Tvärtom då?
– Du har inte så många invändningar, det är inte många gånger du har sagt att jag har varit kass, säger Mika.
– Det är nog bäst så, flinar Oliver.
Oliver Casselsten på isen med Piteå Hockey.
Paret brukar spela golf och ibland paddel.
– Då går det hett till. Den som ligger under brukar inte klara av att hålla sig i skinnet, säger Oliver.
Paret fikar en del och Mika försöker envist få med Oliver till stan för andra ärenden utan större framgång.
Till sommaren väntar en resa till Alanya i Turkiet.
– Hans enda krav var all inclusive, haha.
– Ja, det var enda kravet för att följa med. Jag vill inte laga mat, skrattar Oliver.
Hur länge duon blir kvar i Piteå beror mycket på hur länge Oliver blir kvar i Piteå Hockey.
– Det gäller att vi båda trivs. Det är svårt för mig att prestera bra om du inte mår bra hemma, säger Oliver.
– Jag kan tänka mig det mesta, så länge jag har något att göra och helst kan spela hockey, säger Mika och tittar på sin sambo.