Erik Nilsson var länge en bärande spelare i Wibax Patriots, sedermera Wibax Piteå IBK, under åren i allsvenskan. (Arkivbild)
Erik Nilsson var sex år när han plockade upp klubban första gången. Nu är han 31 och lägger den på hyllan. Dagens division 1-match hemma mot IBK Luleå blir hans sista.
– För åtta månader sedan fick vi vårt tredje barn och sedan har det blivit mer i jobbet också. Tiden räcker inte till, så är det bara. Därför känns det bäst att kliva av, men jag ville ändå göra en sista match för att få något sorts eget avslut, förklarar Nilsson.
Han kommer att bära med sig många fina minnen från innebandyn. Han är till exempel en av få från Piteå som lyckats etablera sig i Svenska Superligan, SSL. Visserligen blev det bara två säsonger i Umeå City på högsta serienivån, men Erik Nilsson var en pålitlig offensiv kraft och snittade över en poäng per match.
– Minns att jag fick göra mål i första bytet och att det blev fem poäng i första matchen. Då förstod jag väl ganska tidigt att jag skulle ta en plats, men att det skulle fortsätta gå så bra – och att jag skulle få känna att jag tillhörde toppen i världens bästa liga – det var kul.
Fast sina bästa minnen från planen har Erik Nilsson från de allsvenska åren i Wibax Patriots och sedermera Wibax Piteå IBK.
– Resan vi gjorde i Wibax, där vi gick från ettan upp nästan hela vägen till SSL, den var extremt rolig. Det var ingen som trodde på oss och vi hade inte det starkaste laget på pappret, men vi visade ändå att vi kunde.
Men trots sina meriter är det främst gemenskapen Nilsson håller varmast om hjärtat.
– Alla man spelat med, alla tränare och alla andra runtomkring. Det är många som jobbat många timmar ideellt, och det är tack vare dem som man kunnat spela, så det jag kommer att sakna mest är alla människor.
Erik Nilsson är trygg i sitt beslut, men medger att det känns vemodigt att sluta. Samtidigt öppnar han redan för en comeback på sikt, till exempel om han skulle få möjligheten att lira med sina egna barn i framtiden.
– Ett av mina barn spelar nu och förhoppningsvis kommer de andra att börja också, berättar han och fortsätter:
– Den äldsta är nio och man måste väl vara 15 för att gå upp i ett A-lag. Vi får se om han fortsätter, i så fall har jag sagt att jag kan börja om igen. Då är jag kanske inte alltför gammal. Jag får väl se till att försöka hålla mig i form.