Det är fem år sedan Minna Källman senast kunde lira innebandy fullt ut. Nu har hon äntligen blivit kvitt knäskadorna. "Det känns hundra procent nu", säger hon. (Arkivbild)
När Sporten träffar Minna Källman är det alla hjärtans dag. För henne bultar det lite extra för innebandy, men dessvärre har backen knappt kunnat spela sedan 2018.
Då drog hon korsbandet. Därefter kom pandemin och lade krokben för idrotten, inte minst för innebandyn och andra inomhussporter. Sedan drog hon korsbandet igen 2021.
– Jag har nog inte spelat en hel säsong på fem år, säger 21-åringen från Djupviken.
I mars ifjol opererade hon knät för andra gången.
– Då blev jag sjukskriven i tre månader och låg bara hemma. Det tog hårdast på mig. Det har varit tufft psykiskt och jag har verkligen fått ge hundra procent i rehaben, först för att komma tillbaka till mitt jobb som målare och sen för att satsa på innebandyn igen.
Comebacken skedde precis innan jul och sedan har det rullat på.
– Det känns hundra procent nu. Jag tvivlar inte alls på knät och har faktiskt aldrig känt mig starkare.
Roger Bergman tog över som tränare i Öjebyn i slutet av oktober. Laget, som då var inne i en tuff period, har nu chansen att gå till playoff. (Arkivbild)
De orden bådar gott inför lördag då Öjebyns IBF har en ödesmatch borta mot Pajala i division 1 på tapeten. Laget behöver minst två poäng för att vara säkra på en plats i kvalet, för under strecket är det just Pajala som flåsar i nacken.
– Det är i stort sett vinna eller försvinna som gäller. Det är en sjukt viktig match om vi ska komma till playoff mot Kalix. Dessutom vet vi att Pajala är ett hårt motstånd med rutinerade tjejer som spelat ihop flera år.
Öjebyn har ett betydligt yngre lag. De flesta som lirade när Minna Källman senast var skadefri har slutat.
– Det är bara några stycken kvar. Linda (Söderlund) har varit med länge, men sen har det kommit in nya och nya hela tiden. Fast det är roligt att se de yngre kliva fram och visa framfötterna, säger Minna.
Öjebyns IBF har till stora delar ett nytt och yngre lag som fortfarande håller på att spela ihop sig. Att sätta upp sargen innan träning kräver också samarbetsförmåga.
Det låter lite udda när hon säger det, för själv är hon alltså bara 21.
– (skratt) Ja, det är ganska sjukt när man tänker efter, men faktiskt så är jag en av de äldre i laget. Var nog 14 när jag började i damlaget, så man börjar ha varit med ett tag.
Minna Källman jobbar alltså som målare – och på innebandyplanen har hon "målat" tre gånger på nio matcher efter comebacken. Hon sätter gärna färg på matchen mot Pajala också, men hur rysaren slutar spelar kanske inte så stor roll.
För Minna är allt redan vunnet.
– Jag är otroligt glad som kan spela igen. Det är en magisk känsla.
Minna Källman är glad att vara tillbaka. Nu blickar hon fram emot helgens ödesmatch.