Clara Marklund och Wilma Marklund, Piteå Ridklubb.
De sticker verkligen ut, tjejerna från Piteå. De övriga sju finallagen kommer från södra Sverige och har äldre ryttare, både damer och herrar, och mer erfarenhet. Men den lilla utmanaren från norr ber inte om ursäkt för att de har lyckats kvalificera sig till SM-finalen i laghoppning för tredje året i rad.
Piteå Ridklubb blev åtta 2022 och sexa 2023.
Målet nu då?
– Svårt säga, i laghoppning kan verkligen allt hända. Det blir nog tufft att komma i toppen, de är ju så himla bra de bästa. Men vi ska försöka göra vårt bästa, säger Clara Marklund.
Och om allt går på topp för er?
– Om vi alla har en bra dag och vi har lite tur med oss skulle det absolut kunna gå och vara möjligt att slåss om medaljerna.
Piteås lag består av systrarna Wilma och Clara Marklund samt Ellen Lunneborg och Liv Dagertun. I semifinalen red Nina Backman men hennes häst Unesco LBE är skadad så hon tvingas stå över. Det är då Liv Dagertun som kliver in på hennes plats.
Din känsla inför finalen, Liv – pirrigt?
– Jag brukar absolut vara nervös, men det brukar inte stjälpa mig utan det blir en sporre istället. Däremot står jag och hoppar och blundar då de andra rider, säger hon och skrattar.
Alla tjejer är dock eniga. Det är pirrigare att se de andra rida än att rida själv.
Clara Marklund håller med:
– Lagtävlingar är extra nervöst. Jag brukar oftast rida sist i laget och det är klart att jag hör hur det har gått för de andra men jag kollar inte när de rider, ler hon.
Wilma Marklund:
– Klart att det är nervöst men en bra nervositet är okej. Jag brukar börja att rida och efter det vågar jag nästan inte se hur det går för de andra.
Clara Marklund, Piteå Ridklubb
Nerver eller inte, Piteåtjejerna har tidigare flera gånger visat att de är bäst när det gäller. I semifinalen såg det tufft ut ett tag men laget tog sig samma och kvalade in till SM-finalen som sjunde lag.
Vad tar ni med er för känsla från semin?
– Banan i semifinalen var väldigt svår och teknisk men vi tog oss vidare. Vi fick se de andra lagen och de var riktigt bra men samtidigt var det kul att se att vi platsar där och har en plats nu i Falsterbo. Vi får försöka göra det ännu lite bättre, säger Wilma.
Liv Dagertun:
– Det känns jättestort att vi är i final. Jag satt på läktaren i semin och det är hur stora namn som helst som vi rider mot och att vi tar oss till final år efter år är otroligt bra och visar på riktigt att vi verkligen kan.
Liv Dagertun, Piteå Ridklubb
Hur har alla förberedelser gått?
– Bra. Vi är väldigt noggranna med planering och hur man rider och hoppar och vilka dagar man gör det.
Det blev en 150 mil lång resa ner till Falsterbo längst ner i Sverige på en spets i väst.
– På väg ner stannar vi till hos vår tränare Micke Schultz i Enköping och då kommer även Ellen Lunneborg (som bor i Härnösand) dit. Då slipar vi på det allra sista, säger Clara inför resan eftersom Sporten gjorde denna intervju inför mastodonttrippen.
Ännu en utmaning blir att SM-finalen avgörs på gräs.
– Det är en extra svårighet eftersom ingen av oss har tävlat på gräs i år. Men de flesta av hästarna tycker om det och det brukar funka bra men det är klart att de är en omställning, säger Wilma Marklund.
Clara:
– Det är ju dessutom en jättestor arena vi rider på och även så att vi hoppar på en högre höjd i finalen så det blir lite saftigare men det ska nog gå bra det också.
Nina Backman, Piteå Ridklubb.