Anja Lundström, målvakt i Lillpite IF som möter Strömnäs GIF i tisdagens heta division 2-derby.
Anja Lundström har en speciell karriär. Hon gjorde comeback för några år sedan – efter åtta (!) års uppehåll.
– Jag spelade fram till jag var 22 år då jag slutade eftersom jag flyttade till Stockholm och har många andra intressen. Så det blev inte någon handboll på många år, berättar hon och fortsätter:
– När jag var 30 flyttade jag tillbaka till Piteå och samma vecka hörde Sara Cederlund av sig och undrade om jag ville spela igen. Jag hade egentligen inte tänkt på handboll på länge då men jag började om.
Både före och efter uppehållet har Anja Lundström hunnit vara med om många derbyn mot Strömnäs. Och fajterna mellan de två lagen kittlar förstås mer än vanligt.
– Ja, matcherna mot Strömnäs är alltid årets höjdare. Man har ju fostrats i den andan att byalaget Lillpite mot stadslaget Strömnäs är något extra. Och speciellt när vi får spela på hemmaplan i Björklunda där det ryms mycket publik.
Genom åren – har det varit fler segrar eller förluster?
– Jag vet inte riktigt men jag minns ju förra säsongen då vi vann varsin match. Det var många glada miner då vi vann men många ledsna när vi förlorade.
Lillpite har inlett serien med tre segrar och två förluster. Senast blev det hela 33–24 mot serieledande Härnösand.
– Det känns som vi har vaknat nu på slutet och många blev förvånade då vi vann mot Härnösand, inte minst deras tränare som inte hade trott att vi kunde det här. Vi var ju underdogs.
Varför har det lossnat för er?
– Vi har hunnit spela ihop oss på ett bättre sätt. Vi har dessutom ett lag med spelare i många olika åldrar, det är verkligen en styrka och jättekul att det är så, säger Anja som hunnit fylla 33.
Hon är glad över det stora handbollsintresset på damsidan i Piteå. Förutom Lillpite och Strömnäs spelar även Norrfjärden i division 2.
– Tre handbollslag i en stad, hur sinnesjukt bra är inte det? Man får nog leta långt söderut för att hitta det i någon annan stad.
Vad blir viktigt för er mot Strömnäs?
– Det här med taktik är jag så dålig på, jag som målvakt har ju bara en tydlig uppgift, säger Anja och skrattar.
Hon fortsätter:
– Nej men det är ju så att alla måste våga och ta sitt ansvar. Då ska det går bra.
Vinner ni?
– Jag vill inte vara kaxig, jag tar inget för givet. Men det blir mycket känslor och dagsform kan nog avgöra.