Sedan 1990-talets mitt har IFK Arvidsjaur kämpat i division 4 och ibland division 5.
Ofta har laget varit med i toppstriden av fyran, men hittills aldrig nått fram till division 3. När division 4 södra nu har serieuppehåll leder Arvidsjaur en poäng före Piteå 2 och Hemmingsmark.
– Vi kommer att vinna fyran om inte motståndarna blir bättre under hösten för vi kommer inte att tappa i kvalité. Vi har använt 28 spelare och är inte beroende av tre slutar, säger Patrik Nilsson.
Just så har det annars varit senaste säsongerna. Toppkänning på våren och genomklappning på hösten när spelare slutat.
Nu ska det vara ett minne blott. I vintras tog Patrik Nilsson över laget. Han har tydliga ambitioner om att bli tränare så högt upp som möjligt och steg ett är klart.
– Vi ska upp i trean, säger han.
Vägen dit går via en helt ny stig för fotbollen i kommunen.
– Jag har helt enkelt utnyttjat resurserna som finns. Allt fanns här redan ifjol, alla killarna, men då var det ingen som tänkte på det.
Patrik såg talangen hos en rad flyktingar som placerats i kommunen. Han bjöd in och välkomnade alla till A-laget.
– Alla är vi människor och fotbollsspelare. Det spelar inget roll vilket land man kommer ifrån. Vi kan hjälpa varandra. Det vi gör är att använda varandras bästa delar och det kan gå väldigt bra men det är så många som har förutfattade meningar, säger han.
Patrik har bestämt sig för en sak.
– I ett år ska jag ge järnet, sedan får vi se. Just nu leder jag hela integrationsprojektet själv. Jag jagar sponsorer, är i styrelsen och tränar laget.
Varför är integrationen så viktig?
– Det är spelarna som gör laget. Med den här mixen har vi fått ett sånt driv och fart på träningarna och ungdomarna ser och lär av varandra och har utvecklats otroligt mycket av det. Vi i Sverige har exempelvis en hel del att lära oss av afrikanernas sätt att se på vinster och förluster och colombianernas fart. Vi plockar de bästa delarna av allt.
Patrik Nilsson menar att integrationen i laget bygger broar mellan spelarna.
– Spelarna är fantastiska, i början var det "vi och dem" men jag lovar att alla nu ser varandra som fotbollsspelare. Det finns ingen i vårt lag som tänker att "han är svensk, men inte han".
Flera spelare är ensamkommande flyktingbarn som pluggar svenska.
– Språket är inget problem, alla talar en del svenska, vi kan också prata engelska och kroppsspråk förstår alla.
Arvidsjaur har ett laget med en snittålder på 18, träningsdosen har ökats till fyra pass i veckan plus matcher.
– Jag frågade hur mycket spelarna var beredda att satsa och sedan har vi kört utifrån det. Alla har stor vilja.
Nu är Patrik Nilsson och en del av A-lagstruppen i Göteborg.
Där deltar de i Gothia Cup.
– Vi hade uttagningar och jag var tydlig med att de 17 bästa, oavsett vilka, skulle få följa.
Med hjälp av sponsorer kan resan genomföras för spelarna som representerar fem olika nationaliteter varav sju personer är flyktingar.
I första matchen blev det 1–2 mot tyska SV Altenholz.
Tyskarna tog ledningen i 17:e minuten. Sedan kvitterade MubiruYahaya.
– Vi hade kände en osäkerhet kring hur bra vi är, men nu vet vi. Vi skapade massor av chanser och borde ha vunnit. Vi har ett alldeles för bra lag för att missa A-slutspel, nu går vi all in för att lyckas.
Fast vinnare på ett annat plan är ju Arvidsjaur redan.
– Vi leder division 4 för att vi har ett gäng som utvecklas så mycket av att få träna med varandra.