Arbetskompisarna Anna Elimä Lundberg och Thomas Bjernhagen ska springa Stockholm Marathon
PT stämmer träff med en riktig debutant och en med stor erfarenhet vad gäller martahon. Men båda har samma passionerade intresse för löpning – och helst långt.
– För mig är det här jättestort och att springa i Stockholm är något helt fantastiskt. Jag har sprungit 33 maror i mitt liv om jag räknar med New York, Paris, Berlin och Reykjavik. Men det är något speciellt med Stockholm och den folkfest det är, säger Thomas Bjernhagen.
Han och Anna jobbar på Trädgårdens förskola och har varit på samma avdelning de senaste sju åren. Inte oväntat handlar samtalsämnet ofta om löpning.
– Jag har sprungit i kanske 20 år från och till men alltid någon gång i veckan. Jag tränar tillsammans med Frida Ekman och förra sommaren anmälde vi oss till Stockholm Marathon och nu är det dags.
Hon har testat en halvmara (21 km) och även lokala Nalta Backyard Ultra (60 km med vila varje timme). Men aldrig en hel mara (42 km) i sträck.
– Det blir kul att springa tillsammans med Frida. Tanken är att vi ska hålla ihop under loppet, vi känner oss ganska jämna, men vi får se om det är möjligt, säger Anna.
Hon förbereder sig redan nu på att sista milen blir mer eller mindre en pina.
– Ja, jag tror verkligen vi får kriga sista 10 kilometerna.
Hur har träningen gått?
– Träningen är gjord, alla pass är avklarade. Så nu gäller det bara att landa i att det ska funka. Vi har inget tidsmål, bara att vi ska ta oss runt.
Men vad tror ni på ett ungefär?
– Man får vara glad om man kommer under fem timmar. Men utmaningen blir som sagt sista milen då man börjar känna att både höfter och knän blir stelare.
Thomas Bjernhagen har däremot en drömgräns.
– Tre timmar. Jag har sprungit på 3.01 för tre år sedan, men det beror på väder och annat om det ska vara nåt jag kan klara i år. Men förberedelserna har gått bra, jag har sprungit 170 mil sedan januari.
Det ser ut att bli en bra bit över 20 grader och sol på lördag.
– Drömvädret för en mara är 14-15 grader och växlande molnighet. Men det finns mycket duschar och annat vatten längs vägen att ta till om värmen är jobbig, säger Thomas.
Att behålla löparintresset livet ut är ett av målen för Thomas.
– Jag springer 10 mil i veckan som mest och det har till och med blivit roligare med åren. För mig har det varit viktigt att inte pressa mig allt som går, min rädsla har varit att jag ska tröttna, så att ha roligast är viktigast av allt och att klara sig från skador.
Nu för tiden finns specialskor med extra svikt som bidrar till bättre prestationer och mindre slitage på kroppen.
– Man flyger fram fortare än förr, säger Thomas.
Arbetskompisarna Anna Elimä Lundberg och Thomas Bjernhagen ska springa Stockholm Marathon
– Jag har också skaffat såna skor och det är verkligen skillnad. Man känner sig lättare och det går fortare, säger Anna.
Fötterna tar förstås extra stryk under drygt fyra mils löpning.
– Jag får lätt blåsor på tårna men nu har jag tåstrumpor och smörjer med vaselin. Då går det bra, säger Anna som inte åker ner till Stockholm bara för själva loppet.
– Vi vill åka dit och ha en behaglig känsla. Vi har målbilden att få lite bubbel och middag efteråt då jag och Frida har våra män med oss och då vi vill ju helst inte vara helt döda efteråt, säger hon med ett leende.
Thomas:
– Man har alltid lite ångest före, men sedan är det bara glädje. Nu är det bara att börja ladda extra med mycket vätska och kolhydrater. Det närmar sig.
Arbetskompisarna Anna Elimä Lundberg och Thomas Bjernhagen ska springa Stockholm Marathon