Petter Johansson har Piteå IF som moderklubb och gjorde ett par säsonger i föreningens A-lag under början av 2000-talet. (Arkivbilder)
De flesta känner till honom som spelare och tränare. Under flera säsonger båda delarna samtidigt. Bakom kulisserna har han krattat gräs, tvättat tröjor, sålt lotter och mycket mer. Ja, man kan kort säga att Petter Johansson varit en eldsjäl i Munksund-Skuthamns SK.
Men för den som inte vet är moderklubben Piteå IF.
– Jag är "piffare" från början och gick hela leden där innan jag kom upp och gjorde två år i A-laget. Det var i division 2 och division 3 på den tiden. Sen gjorde jag även två eller tre säsonger i Hemmingsmark och var med och spelade upp dem i tvåan, minns Johansson.
Därefter hamnade han i MSSK. Och där blev han kvar. I nästan två hela decennier.
– Det känns sådär att jag inte hann göra 20 säsonger, men det känns ändå rätt att lägga av nu. Var sak har sin tid.
Petter Johansson var forward och nätade massor av gånger i den svartvita tröjan. Exakt hur många är svårt att säga.
– Statistiken är inte helt vattentät, men jag borde väl ha snittat runt tio mål per säsong, så det är nog närmare 150-200 mål skulle jag tro.
Det lär vara en ödmjuk uppskattning även om han missade en hel säsong på grund av en knäskada (det året fick han helt ägna åt ledarrollen), men oavsett kan Johansson se tillbaka på många fina år i Munksund.
Till exempel lirade han när klubben senast var uppe i division 3.
– Det är väl 17 år sedan, så det var ett fint avslut att få vara med och spela upp föreningen i trean igen, säger Petter Johansson och syftar förstås på att MSSK i höstas blev seriesegrare i fyran.
MSSK vann söderfyran i höstas och kommer att spela i divison 3 kommande säsong. (Arkivbild)
Med guldhatten på huvudet såg han helt enkelt ett fint avslut på en lång fotbollskarriär.
– Det var väl det som fick bägaren att rinna över, men jag hade nog slutat oavsett. Jag fick en liten grabb ifjol vilket tar lite tid, och sen känner jag att jag gjort mitt. Kroppen börjar säga ifrån om jag ska vara brutalt ärlig mot mig själv.
Men även om Johansson är säker i sitt beslut är det såklart vemodigt.
– Klart man kommer att sakna att vara på Idrottsparken en solig vårkväll, träna och snacka skit med grabbarna, säger han.
Kommer du ändå bli kvar i föreningen på något sätt?
– Det kan bli att dra några trådar i dotterns lag och lite sånt, för man vill ju gärna vara med, men det här året kommer jag ta det lugnt och ser fram emot att bara få vara. Det ska bli skönt att inte ha en massa tider att passa.