Emelie Lövgren samtalar med Moa Öhman och Selina Henriksson.
Silver i F19-EM och guld i damallsvenskan.
Två medaljer som sticker ut i en elitkarriär som spänner sig genom tre årtionden och över 20 000 minuter av spel på allra högsta klubbnivå i Sverige, Norge och Champions Leauge.
Emelie Lövgren har gjort mer på planen för en norrbottnisk klubb än vad någon annan länsbo någonsin mäktat med. Det är inte en åsikt. Det är fakta. Hon förde upp Piteå IF i damallsvenskan. Fick klubben att etablera sig, ta fyra SM-medaljer, vinna guld och spela i Champions League.
Storforsprodukten har stått längst fram och brutit ny mark som ingen annan.
Nu behöver hon göra det igen. Men på ett helt annat sätt.
För det viktigaste i hennes karriär återfinns inte i historieböckerna. Det ligger i de framtida berättelserna. Den historia hon ska skapa nu.
En insats som kan – och säkerligen måste – påverka norrbottnisk elitfotboll mer än något hon någonsin själv har kunnat genomföra på planen.
Svulstiga överord?
Kan låta så. Men missförstå inte Piteå IF:s intentioner. Beslutet att anställa Emelie Lövgren lämnar inga andra tolkningsutrymmen.
– Vi ser anställningen av henne som en absolut förutsättning för att överleva som klubb, säger ordförande Jennie Kaarle.
Emelie Lövgren Piteå IF dam
Solen skiner och skickar sina svala höststrålar över ett vindstilla LF Arena. De första gula löven har letat sig ut på den gröna konstgräsplanen men ännu inte orkat ta sig innanför sidlinjen.
Tränaren Stellan Carlsson tar ingen notis om det utan kliver fokuserat förbi en hög med bollar. Vrider upp det kepsförsedda huvudet och avfyrar ett leende samtidigt som han öppnar upp armarna för att i nästa sekund låta dem omsluta sin tidigare spelare.
– Hej, Emelie! Gratulerar. Fantastiskt. Men du måste byta namn. Klubbdirektör låter för gubbigt.
– Ja, kanske är det bättre med klubbchef, svarar hon.
Det byts några ord mellan de två innan fler tar vid.
Selina Henriksson ansluter snabbt med samma typ av leende och omfamnade välkomnande.
Moa Öhman likaså.
– Fy fan vad kul, säger målvakten innan nästa person på tur tar vid.
Stämningen är uppsluppen. Det är skratt med en underton av förväntan som ekar över LF Arena.
– Vi hade ett möte om kollektivavtal i går, men nu jäklar kommer det att hända grejer då "Emme" kommer in. Då blir det ordning och reda, säger Moa Öhman och får alla att bryta ut i skratt.
Bortom den skämtsamma tonen finns det också allvar i vad målvakten säger.
Spelarna saknar ett kollektivavtal efter de strandade förhandlingarna mellan spelarfacket och Elitfotboll Dam i våras.
Det är bara en av många frågor som Emelie Lövgren kommer att behöva hantera och navigera i.
Morgonträningen är hennes första möte med delar av spelartruppen. På måndag 2 oktober börjar hon sitt nya jobb på allvar.
Det är också den första dagen som före detta fotbollsspelare.
Emelie Lövgren var en fysisk mittback.
En stor omställning för en 33-åring som ända sedan tonåren drivits av att prestera på planen i en elitmiljö. Nu träder hon in i en nyckelposition utanför planen i Piteå IF.
Men när säsongen inleddes var hon spelare i konkurrenten Djurgården.
Vårt samtal tar avstamp där.
Varför lämnade du Djurgården?
– Jag bröt kontraktet eftersom jag kom fram till att det inte var rätt miljö för mig. Jag hade känt det under en längre tid och det var kopplat till speltiden som inte hade varit likvärdig mot tidigare år. Det var en ny situation och då kändes det rätt att flytta på sig.
Förra spelåret var mittbacken en självklar del i Djurgårdens startelva. Det här året blev det bara 94 minuter i seriespelet innan uppbrottet och flytten hem till Piteå i slutet av juni.
– Som spelare söker man svar på varför det blir som det blir. Jag hade samtal med tränarna om vad jag kunde utveckla, men fick inte så tydliga direktiv om vad jag kunde jobba med. Då kom jag helt enkelt fram till att det var bättre att byta miljö.
Var din tanke att fortsätta karriären?
– När jag hade landat i Piteå bestämde jag mig för att inte fatta något förhastat beslut om framtiden. Det skulle få ta den tid som behövdes. Det blev ett beslut som långsamt fick växa fram. Många känner nog igen sig i att när du inte får den speltid du önskar men gör bra och presterar på träningarna som tidigare, så tär det på energin och motivationsnivån. Därför kändes det bra att få landa först innan jag fattade ett beslut.
– Jag har hållit på med elitfotboll sedan jag var 15 år och det här beslutet har vuxit fram under senare delen av sommaren.
Hörde några klubbar av sig?
– Några i damallsvenskan, någon i Norge och Italien. Men det var alltid att jag behövde ge ett svar inom närmaste veckan eller dagarna och då kände jag mig inte alls mogen för det.
Så hur fattade du beslutet att lägga av?
– Det har varit en process som varit allt annan än enkel. Jag älskar fotboll men kom fram till att det var dags för andra saker i livet. Det finns sådant som jag vill uppleva och göra. Allt tar slut förr eller senare, det här beslutet har vuxit fram och jag fattade det under VM i augusti.
Emelie Lövgren fick lämna Piteå IF efter 2019 för norska Arna-Bjørnar.
Är du nöjd över vad du har uträttat på planen?
– Jag är sällan en som ser i backspegeln. Men när jag sätter mig och reflekterar så har jag fått uppleva väldigt mycket genom fotbollen. Det är jag djupt tacksam över. Första medaljen med Piteå IF 2015 sticker verkligen ut även om det var en helt overklig upplevelse att få vinna SM-guld på hemmaplan. Det är svårt att förstå att man varit med om det. Men just medaljen 2015 är speciell.
Avskedet från Piteå IF 2019 blev annorlunda. Emelie Lövgren trodde hon skulle få ett nytt kontrakt. Men PIF sa nej till det och mittbacken beskrev det som chockartat när hon tvingades lämna klubben vars hela framgångssaga hon varit en viktig del i.
Du och klubben verkar ändå ha genomgått ett respektfullt uppbrott utan några hårda känslor mot varandra och nu är du tillbaka.
– Det är elitfotboll vi sysslar med, inte något personligt. Man måste ha respekt för att saker ibland behöver förändras. I vissa fall passar man in i framtidsplanen i andra fall inte. Det är det som är elitfotboll. Damfotbollen rör sig otroligt snabbt och spelare köps i Europa och även Sverige. Det är på en helt annan nivå än tidigare.
Det jag slås av är att du redan 2019 lät så här professionell fast beskedet kom som en total och negativ överraskning för dig. Det är professionellt agerat.
– Det har varit viktigt för mig att ha den approachen; att det inte är något personligt utan elitfotboll vi sysslar med. Det är en organisation som ett företag. Då som nu skapar man sina relationer till människorna i föreningen. Det är det som kan bli jobbigt emotionellt, att behöva bryta upp.
Trodde du då 2019 att du skulle komma tillbaka till Piteå IF?
– Nej, det hade jag inte kunnat föreställa mig. Där och då var jag bara inställd på att spela fotboll och så blev det Norge. Det känns fantastiskt kul att vara tillbaka i den här miljön och staden.
Så här långt in i samtalet har vi knappt kommit in på det nya uppdraget. Nu blir Emelie Lövgren Piteå IF DFF:s klubbdirektör.
Hur fick du jobbet?
– Jag sökte tjänsten. Först hade jag bestämt mig för att det inte blir mer elitspel, sedan var det här chansen att vara kvar i elitfotbollen fast i en helt ny roll. Förhoppningen är att kunna vara med och påverka men på ett annat sätt.
Ja, så vad är det du tänker dig där?
– Det handlar om utvecklingen av föreningen och damfotbollen i Sverige. Jag kommer ha mycket kontakt med EFD som är centralt för ligans utveckling. Jag vill vara med och påverka saker som tar ligan och damfotbollen framåt och i synnerhet fotbollen här i Piteå DFF framåt.
Emelie Lövgren längst ner till höger i guldlaget 2018.
Emelie Lövgren och Lena Blomkvist med SM-pokalen 2018.
Emelie Lövgren vänder ut blicken mot planen där laget tränar avslut. Det ekar när en boll träffar reklamskylten bakom målet.
Handlar det om att skapa bättre förutsättningar för de som är ute på planen nu, än vad du själv hade på samma plan?
– Absolut. Det är största drivkraften. Att skapa bättre förutsättningar för spelarna i laget och kommande generationer. De som kommer underifrån. Det jobbar man stenhårt för i Piteå DFF och konstigt vore annars om den här generationen inte får det bättre än min egen generation. Utvecklingen går framåt men det behöver ske ännu snabbare.
I vår fotbollspodd "Fotbollsfredag" sa Stellan Carlsson att snittlönen i Piteå IF är 10 000 kronor i månaden. Samma vecka besegrades ett FC Rosengård med fyra-fem gånger det i snittlöner.
Hur viktigt är det att fotbollsspelarna får vara fotbollsspelare och inte deltidsarbetande fotbollsspelare?
– Det är jätteviktiga frågor och jag är definitivt för att fotbollen ska kunna vara ens hundraprocentiga arbete. Så hade jag själv det i Norge och Djurgården. Samtidigt saknade jag ändå att ha något vid sidan av. Inte något som kan påverka din prestation, men ändå att kunna välja själv hur mycket eller lite du vill göra vid sidan av. Men där har vi Lagkamrat som är en viktig del i Piteå IF DFF.
Jag återkommer till orden Jennie Kaarle uttryckte tidigare i texten. Det om att anställningen av Emelie Lövgren är en förutsättning för att överleva som klubb.
Det är ett stort och nästan ödesmättat uppdrag du får, hur ser du på dess tyngd och betydelsen du kommer att behöva spela?
– Jag har det yttersta operativa ansvaret för föreningen och dess fortsatta utveckling. Det kommer att bli en stor och härlig utmaning. Jag gillar utmaningar och har aldrig varit rädd för sådana. Jag har inte någon erfarenhet av arbetsrollen men ser min fotbollsbakgrund som en väldigt stor styrka. Jag besitter en djup förståelse för sporten, dess behov och vad spelarna behöver och inte behöver och därmed vad som krävs av föreningen för att uppnå målen.
Är det här din viktigaste roll i karriären?
– Det kan mycket väl bli så. Det kan jag inte svara på här och nu och kanske andra ska bedöma det. Men det här är en viktig roll för elitfotbollens överlevnad här upp i norr. Det går enormt fort fram internationellt och i Sverige.
Hur ska Piteå hänga med?
– Hållbarhet är en viktig del.
Hur då?
– Det kan betyda många saker. Vi behöver, anser jag, en stark akademi. Med bra välutbildade tränare kan vi fostra spelare i egna led och där många förhoppningsvis tar klivet upp i vårt damallsvenska lag och förhoppningen är att någon ska ta steget till den nationella scenen och en del ut internationellt. Det är en del av att jobba med hållbarhet. Men vi kan inte göra det själva.
Emelie Lövgren var med när Piteå IF blev utslaget ur Champions League av Bröndby.
Emelie Lövgren har gjort flera mål för PIF under karriären.
Emelie Lövgrens vision är att Piteå ska bli ett nav som hittar, tar emot och utvecklar talanger. Inte bara spelare från Norrbotten eller Västerbotten. Utan från hela övre Sverige, Norge och Finland. Tankarna och tillvägagångssätten har hon samlat på sig från sina övriga klubbar i Norge och Sverige.
– Vi behöver tänka större. Vi har ett stort område som enda elitlaget så här långt norrut. Det ska vi dra nytta av enligt min mening. Inte ens Djurgården, som jag har fått en bra inblick i, har tillräckligt med spelare i sitt upptagningsområde för att fylla alla sina akademilag. Vi i Piteå IF behöver jobba större och bredare och samarbeta med övriga klubbar i kommunen, regionen men jag tänker också på Norge och Finland; norra Skandinavien.
Lövgren lyfter sin tidigare klubb Arna-Björnar.
– Det var Norges största talangfabrik. Något mästerskap, tror det var EM 2017, så var hälften eller åtminstone en tredjedel av spelarna i Norges landslag sådana som akademiverksamheten i klubben utvecklat och fått fram och de jobbar fortfarande på samma sätt. De är väldigt duktiga på att scouta spelare i hela Norge.
I din vision låter det som att Piteå IF ska ha bra koll på alla talangfulla spelare i norra Sverige, Finland och Norge?
– Vi behöver jobba längre ner i ungdomslagen och vara det självklara valet för unga spelare som vill utvecklas och framåt. Då behöver vi skapa förutsättningar för att bli det självklara valet.
Emelie Lövgren vänder åter blicken mot planen och nickar mot Selina Henriksson.
– Se Selina. Hon är ett praktexempel. En ung lovande Kirunatjej men ändå valde hon att flytta till Umeå för att gå på gymnasiet där. Piteå ska vara det självklara valet men förutsättningarna har inte varit de rätta. Det här är ingen fråga vi själva kommer att lösa utan det är genom samarbete med kommunen, skolan och klubbarna i regionen. VI behöver knyta till oss fler händer, fötter och ögon. Scouter som kan hjälpa oss. Det är en komplex utmaning med många delar.
Det finns onekligen mycket att göra på nya jobbet. Uppdraget från Piteå IF är enkelt: Utveckla vår klubb så vi inte behöver avveckla den.
Visionerna om hur finns redan. Men vägen dit har många hinder.
– Det här ska bli jättekul. Jag har aldrig varit rädd för utmaningar, säger Emelie Lövgren.