Notviken har inte vunnit någon match alls i tvåan den här säsongen.
Tobias Viklund var bara 15 år då han debuterade i SAIK:s a-lagströja och nu när han hunnit bli 28 år kämpar laget för att hålla sig kvar i tvåan.
Fem matcher återstår och Storfors (som har elva poäng) har chansen att lämna kvar Notviken (nio poäng) i botten efter fredagsfajten.
– Vi måste gå ut och tänka att det är som vilken annan match som helst. Men det är egentligen såna här matcher man vill spela, som betyder så mycket, säger Tobias som är i Arvidsjaur då Sporten ringer upp.
– Jag jobbar som elektriker på Install och fick ett uppdrag här idag, berättar han.
SAIK mot Notas – är ni favorit den här gången?
– Nej, det är svårt säga att nåt av lagen är favorit. Det är helt vidöppet, inget av lagen har visat världens bästa form.
Noterbart att Notviken har inte vunnit en enda match i år – har nio kryss och tolv förluster.
När lagen möttes i Luleå (0–0) i början av juni slutade kvällen med lång väntan i bil utanför Sunderby sjukhus för Tobias.
– Jag skjutsade upp Oskar Forsgren som bröt foten och satt och väntade fyra timmar i bilen, minns Tobias, trots allt med ett leende.
Efter skadan sa en röntgad och gipsad Forsgren i en intervju med Sporten:
– Det var mest synd om Tobias som fick vänta i bilen i fyra timmar, han gjorde en riktig krigarinsats.
Storfors har bara vunnit två av 21 matcher i år.
Varför har det blivit så?
– I början kändes det riktigt bra och jag vet inte om vi trodde att vi var bättre än vi egentligen var då. Sedan har vi ett ganska nytt lag där det tar ett tag att lära känna varandra, dessutom handlar mycket om små marginaler som avgör också och då vi började förlora blev självförtroendet sämre.
Hur är det med självförtroendet nu?
– Bättre än för några veckor sedan. När vi kollar på matcherna efteråt försöker vi ta med oss prestationen före resultatet och se det positiva även efter en förlust. Vi måste tro på oss själva.
Prestationerna har varierat kraftigt under säsongen.
– Defensiven har varit väldigt upp och ner, stundtals väldigt bra och stundtals bedrövligt. Och även målskyttet, ibland har vi knappt kommit till ett enda läge och ibland har vi gjort mål på allt. Det gäller att vi hittar en jämn nivå på allt vi gör.
Efter något års uppehåll och en sväng till Hemmingsmark har Tobias Viklund spelat i SAIK sedan 2016 och inte åkt ur någon serie sedan dess.
– Nej inte inom fotbollen och det vill jag absolut inte göra i år heller.
Hur håller ni upp glädje och humör i gänget då ni haft motvind i år?
– Nu på slutet har vi haft några lagaktiviteter som paintball och en kväll hemma hos (Oskar) Forsgren. Vi har varit lite dåliga på det tidigare i år, det är kul att hitta på sånt tillsammans och är jäkligt viktigt för sammanhållningen.
Senast Storfors vann var mot Ytterhogdal den 11 juni. Dags igen fredag kväll?
Genom åren har Tobias Viklund haft dubbla idrotter – fotboll och innebandy.
Hur det blir med det till vintern?
– Vi får se när fotbollssäsongen är slut hur sugen jag är. Det tar ju en hel del tid och nu har vi en liten grabb hemma som är två år så det spelar ju också in.
Men Tobias stänger ingen dörr till innebandyn.
– Nej, det är ju svårt att sluta när det är ändå är roligt.
Svårt säga här och nu hur det blir alltså?
– Ja, jag har ingen aning faktiskt, jag måste vänta tills fotbollen är över och se hur jag känner och om de vill ha mig.
Öjebyn eller Wibax i så fall?
– Det är Öjebyn i första hand men jag stänger ingen dörr till Wibax heller.