Efter 0–1 hemma var utgångsläget solklart. Piteå behövde vinna mot Bröndby på bortaplan för att i minsta fall ta matchen till förlängning.

Men det blev ingen vändning.

När slutsignalen gick började också tårarna att rinna ur ögonen på flera spelare.

Vissa satte sig i gräset. Andra kramade varandra. Somliga vandrade omkring stirrandes i backen.

Uttrycken var olika. Känslorna samma.

– Det är otroligt tungt, nu alltså. Tufft, jag så är irriterad och besviken att vi inte vann den här matchen och matchen hemma också, sa Madelen Janogy.

– Mer än allt hade man velat fortsätta spela Champions League, säger Nina Jakobsson en av alla tårfyllda spelare.

– Det här är tråkigt som fan, sa June Pedersen.

Piteå dominerade hemma. Nu blev det ett möte där Bröndby spelade högre upp och hade betydligt mer boll än i Piteå.

– Vi förlorar på hemmaplan. Vi är inte riktigt där i dag som vi var hemma, sa Janogy.

– Det blev en helt annan typ av match än senast. De fick matchbilden dit de ville och det blev väldigt jobbigt för oss och många omställningar och vi får jobba extremt hårt, säger Nina Jakobsson.

Piteå skapade ett par lägen i första halvlek. Madelen Janogys skott i straffområdet räddades fint av Katrine Abel i hemmamålet. Hon hade också ett fint skott straff över. Piteå hade några hörnor som kanske kunde blivit något.

Bröndby hade flera inspel och Nicoline Sörensen var igenom en gång men då tog skottet på Cajsa Anderssons hand. Målvakten var utanför straffområdet, men domarna friade.

I andra halvlek fick Nanna Christiansen bollen centralt. Hon hittade Nicoline Sörensen som fri med Cajsa Andersson satte bollen i 72:a minuten. Då behövde Piteå göra två mål.

Bröndby hade sedan ett par klara chanser till innan PIF orkade trycka framåt. 

Slutet blev en rysare. June Pedersen har slagit hörnor i mål i damallsvenskan och Svenska Cupen. Nu även i Champions League, även om det tog på en motståndare på vägen fram. Minut: 88.

Piteå tryckte desperat upp med allt och fick sju minuter till på sig. Många längre bollar lades men ingen klar chans uppstod.

Signalen ljöd, 1–1 i matchen. Förlust 1–2 totalt. Piteås dröm sprack. Besvikelsen var enorm. Kanske var det ändå June Pedersen som summerade allt bäst.

– Jag har varit med på hela den här resan och har fått spel världens största fotbollsturnering med Piteå. Det är fan inte klokt. Hela det här gänget kommer förmodligen få spela det här igen, säger hon.