Norrbottens största fotbollsframgång är utan tvekan Piteå IF:s guld 2018. Men det är nu fem år sedan och PIF kommer få kämpa i årets Damallsvenskan med mindre resurser än flera konkurrenter.
För att stanna kvar i fotbollens finrum har Piteå IF startat en ungdomsverksamhet med hårdsatsning för lag på F17- och F19-nivå.
– Vi är inne på år fyra med den satsningen. Vi vill veta vad spelarna jobbar med för att kunna ta upp dem till vårt A-lag. Det är elitverksamhet vi håller på med och då känner vi att vi behöver vara med och vara delaktig i tjejernas utbildning, säger Leif Strand, sportchef i Piteå IF.
En taktik som är vanlig för de flesta storklubbar i landet. Men när unga fotbollsintresserade tjejer inte växer på träd i Norrbotten, blir klubbarna mer sårbara.
– Det är en liten stad. Piteå IF dam har inte någon ungdomsverksamhet, det är Piteå IF FF som har den. Men för oss är inte den föreningen den viktigaste. Det är alla klubbar som finns i kommunen som vi vill ge en möjlighet till. Vi tvingar ingen till någon till verksamheten utan vi erbjuder att vara med i F17-verksamheten som är elitförberedande, säger Strand.
När många unga tjejer väljer att hoppa på tåget och göra en elitsatsning i Piteå får de mindre klubbarna inte fram nya spelare till sina representationslag. En problematik som enligt Leif Strand börjar med utövarantalet.
– Vi ser det som ett bekymmer att andra verksamheter utarmas. Samtidigt måste vi kunna erbjuda och stå för elitsatsningar om vi har en sådan verksamhet. Vi behöver spets för att få bredd men även bredd för att få spetsen. Det är en svår kombination, hade vi varit 100 spelare till i varje årskull hade det varit mycket lättare. Men det är få som utövar sporten och vi är en liten kommun.
Tappet av spelare på damsidan tror Leif Strand har flera anledningar.
– Vi behöver bli bättre att synas i de mindre klubbarna och tillsammans hjälpas åt att fler unga börjar spela fotboll. Sen skiljer det lite på flick- och pojksidan. Vi upplever att många tjejer flyttar när man ska börja gymnasium eller väljer att studera. Samtidigt som killarna ofta stannar kvar och fortsätter spela. Det är inte bara att vi tar spelare utan många tjejer lämnar kommunen och länet.
Han fortsätter:
– Vi tar spelare tidigt när det är i 15–16-års åldern. Men vi lämnar tillbaka mer än vad vi tar i slutändan. Det är väldigt få som blir A-lagsspelare hos oss. De som inte blir erbjudna kontrakt kommer ofta tillbaka till de mindre klubbarna.
Finns det rum i Norrbotten för ett elitlag och flera "småklubbar"?
– Det handlar återigen om att försöka öka antalet som håller på i en längre tid. Jag har inte exakta siffrorna på hur många det är och hur det sett ut tidigare, men vi behöver fler. Vi behöver fler klubbar som har bra verksamhet där tjejerna kan utvecklas i.
En faktor enligt Strand är tron på de unga som satsar och förutsättningarna som finns för sporten i Norrbotten.
– Det är färre som vill satsa och bli riktigt bra. Det problemet finns inte på herrsidan inom ishockeyn där man kan identifiera sig som hockeyspelare och jobba för att bli det. Sen finns det ett relativt stort utbud för dem som vill bli bra. Där ser jag ett problem för fotbollen i Norrbotten att bibehålla sin position uppe på elitnivå.