Cajsa Hedlund kom till Piteå inför 2020 efter att ha öst in bollar för Infjärden i division 1 – otroliga 47 mål på två säsonger.
Omställningen var dock stor.
– Ja verkligen. I Infjärden var det mer att lattja och ha kul men i Piteå var allt var tuffare och det var hundra procent som gällde hela tiden. Men jag har utvecklats mycket och under de två sista åren har jag känt att jag har klarat av den här nivån. Och det har varit väldigt skönt för egen del.
Men speltiden har varit begränsad. Det har blivit totalt 55 matcher i damallsvenskan för Cajsa under tre års tid men bara 14 från start, fyra i år.
– Jag har inte spelat så mycket senaste tiden och det har lett till att jag har tappat suget att fortsätta, berättar Cajsa som egentligen hade kontrakt även över nästa år – men väljer att bryta det nu.
– Det har varit tre år som jag har trivts väldigt bra med tjejerna och laget och allt det runt omkring. Men när man inte får spela tappar man ju lite av glädjen, då har det landat i att jag inte vill fortsätta.
Känner du dig besviken?
– Man vill ju såklart alltid spela och jag hade hoppats få spela mer. Men de andra har gjort det jättebra, det är jättetuff konkurrens i laget så jag kan förstå dem.
Vid sidan om fotbollen har Cajsa Hedlund haft problem med en hand och arm. Något hon ska ta tag i nu.
– Det var 2017 när jag spelade handboll och var utlånad till Rosersberg i ett USM. Jag hann bara spela fem minuter innan jag bröt båtbenet och underarmen.
En rejäl smäll gav en svår skada som inte är bra än i dag – trots två operationer.
– Jag känner smärta dagligen och det är klart att all närkontakt i fotboll påverkar och gör det värre. Jag kan till exempel inte lyfta en stekpanna med mat med min vänstra hand, det är för tungt, säger Cajsa och fortsätter:
– Så det är kanske dags att slippa all smärta nu. Jag har träffat en läkare igen och mest troligt lutar det åt ytterligare en operation.
Cajsa Hedlund är fortfarande ung, fyller 24 i januari, och har många år kvar inom idrotten om hon vill.
Planer för framtiden?
– Dörren är alltid öppen, men jag är sugen att testa nåt helt annat, jag funderar på det nu, säger hon hemlighetsfullt och skrattar.
Låter spännande?
– Ja, jag har en liten plan så tiden får utvisa om det blir nåt. Men prio är att läka skadan, sedan får vi se. Mina föräldrar stöttar mig och det känns intressant.