Snö bildade iskristaller på LF Arena när Piteå IF:s spelar med sänkta huvuden vandrade av planen 6 november 2016.
Sejouren i division 1 var över.
Ut med badvattnet ner i avloppet till division 2.
Fem säsonger senare har Piteå IF trampat färdig i tvåan och är tillbaka i Sveriges tuffaste serie.
Inte för att den är bäst utan för att den är mittemellan.
Inte hobbyverksamhet som i division 2. Inte professionell som i Superettan.
Utan "semiprofessionell" som Svenska Fotbollförbundet kreativt benämner den för att lagen ska kunna träna och spela matcher även under en pandemi.
En serie med långa avstånd, små intäkter och höga krav på spelare och organisationer. Men också en där stjärnor tänds. Där framtida landslagsspelare då, nu och i framtiden spelar på sina resa uppåt.
När Piteå IF mötte Brommapojkarna under förra sejouren var taktiken att anfalla på en viss spelare i gästernas backlinje. Han sågs som det svaga kortet PIF skulle utnyttja.
Den här veckan spelade Carl Starfelt från start för Sveriges landslag mot Estland.
Piteå är tillbaka i Ettan. Det är här ett lag med ambitioner hör hemma. Ett steg närmare elitfotbollen för spelarna och för klubben själv.
Det är i mångt och mycket här den riktigt seriösa fotbollsvärlden tar sitt avstamp. PIF står på den tröskeln nu.
Det är 30 prövande omgångar som väntar. Ett maratonlopp där uthållighet är en nödvändighet. Dåliga förberedelser en dödssynd.
Ska Piteå IF lyckas handlar det om att få ihop ett helt pussel där vissa bitar ratats av andra.
Det är ingen svaghet. Det kommer vara en styrka som skapar den sammanhållning och beslutsamhet som behövs för att lyckas.
Conor O'Keefe har alltid varit en för kort målvakt utifrån det härskande brittiska paradigmet.
Medan fördomarna har hindrat honom i England har spelet på planen fört talan i Sverige.
På 25,5 timmars speltid i Piteå IF, mot motståndare från division 2 och 1, har han släppt in tre spelmål.
Fantasisiffror som blivit verklighet.
I alla speltekniska och psykiska avseenden är O'Keefe en elitmålvakt. Visar han att längden inte är ett hinder har han inte bara motbevisat skeptikerna, då är han snart förlorad för Piteå IF.
Men tills dess lagets viktigaste spelare.
Det finns fler som inte fick ut potentialen på annat håll som nu behöver vara bärande.
Pashang Abdulla tog aldrig startplatsen med Haninge ifjol. Skador och seriens tuffaste forwardssituation möjliggjorde flytten till Piteå. Pang, pang Pashang är god för tio mål i seriespelet. Drivet framåt, genombrottsviljan och det ständiga sökandet efter avslutslägen. Abdulla är Piteås offensivt viktigaste spelare.
Tvåa på listan är Fredrik Johansson. Även han har spelat i Ettan tidigare. Också han misslyckades med att bli den ledande spelare han nu förväntas vara - behöver vara.
Tränaren Joakim Vikström har haft en snabb karriär sedan han tog över Storfors i division 3. I Piteå IF huvudansvarig blott en säsong i division 2 och nu upp i Ettan. Här krävs betydlig mer i fråga om förberedelser, analyser och att kunna hålla ihop en grupp med fler spelare utifrån och ett lag som sannolikt slåss i tabellens nedre del.
Conor O'Keefe, Pashang Abdualla, Fredrik Johansson och Joakim Vikström är nyckelpersoner.
Men listan är längre än så. Det är kollektivet Piteå som ska klara sig kvar i Ettan. För att det ska ske behöver bitarna på och utanför planen hamna på rätt plats. Sker det blir Piteå en ovanligt bra nykomling.