Landslagsmittbacken Linda Sembrandt med sjukgymnasten Annika Näsmark.
Efter idrottskarriären tog Renberg en kandidatexamen i fysioterapi (med andra ord färdig fysioterapeut) och läste vidare mot en masterexamen i idrottsvetenskap.
– En av kurserna i min masterutbildning heter "Idrott, kön och kropp. Forskningen när det gäller främre korsbandsskador på damfotbollsspelare är inte helt entydig vilket visar på en osäkerhet, men jag tycker att jag hittade en hel del faktorer som man kan reflektera över, berättar Mikael.
– Vissa anatomiska och fysiologiska förutsättningar föds vi med och här är kvinnor och män olika. Det som till viss del går att påverka är motorik, muskulär balans och kontroll,
– Jag tror man kan förebygga skaderisk i vuxen ålder genom att påverka aktivitetsnivå i ung ålder, skriver Mikael i sin uppsats där han också framför några förslag:
Uppmuntra flickor att leka på samma sätt som pojkar. Det är ok att exempelvis brottas i gyttjan, klättra upp och hoppa från den höga klätterställningen eller idrotta med fysisk kontakt.
Låt ungdomar hålla på med flera idrotter samtidigt och se till att idrotterna samarbetar för att skapa denna möjlighet.
Lär idrottsledare betydelsen av allsidig träning. Kanske kan man leka olika lekar som omfattar spring, hopp och landningar som uppvärmning? Kanske testa andra idrotter än ”normal träning” som springa hinderbanor, kampsport, dans eller gymnastik.
I Renbergs projektarbete har han också intervjuat andra fysioterapeuter som jobbar med fotboll på elitnivå hos dam- och flicklandslag.
Sjukgymnasten Annica Näsmark med mångårig rutin från damlandslaget är en av personerna bakom träningsprogrammet ”knäkontroll”. Så här säger hon:
”Jag tror att ration vad gäller styrka mellan quadriceps och hamstrings spelar roll. Tjejer landar ofta med för lite böjning i höftled och knäled. Detta gör att de inte kopplar på hamstrings som killar gör. När killar landar sker det med mycket mer flexion i både höftled och knäled. Det ser därmed mjukare ut och skaderisken minskar. Dessutom tenderar tjejer att landa med knäled innanför fotled vilket ökar risken för ACL skada”.
Åsa Lönnqvist har jobbat som sjukgymnast i 29 år och hjälper nu Svenska Flicklandslag i olika åldrar. Hon tror att skillnaden mellan män och kvinnor beror på neuromuskulära färdigheter.
– Killar är ofta mer fysiskt aktiva som barn. De klättrar, hoppar, brottas och knuffas mer än tjejer. De blir därför duktiga på att lösa svåra fysiska situationer som att exempelvis landa efter att ha (delvis) förlorat balansen”.
Lönnqvist är liksom Renberg en stor förespråkare till att barn utövar fler idrotter än en.
– Många flickor är duktiga på fotbollsplanen och rör sig bra efter de krav fotbollen normalt ställer, men hamnar de i andra situationer har de svårt att lösa problemen. Deras neuromuskulära förmåga räcker inte till, hävdar hon i rapporten.
Piteåtränaren Stellan Carlsson har läst det mesta inom ämnet senaste femton åren.
– Det är ett komplext problem och vi har jobbat hårt med förebyggande åtgärder. De korsbandsskador vi drabbats av har hänt på olika vis i olika situationer. En sak som sällan lyfts fram är när man jämför herr- och damfotboll på elitsidan är möjligheten till återhämtning. Där är skillnaden enorm, hävdar Stellan.