Piteås gamnackar hotar laget

Piteå IF äger en sylvass spets i Ettan-fotbollen, men det är hög tid att klubben plockar fram kniven ur slidan. Samtidigt måste ett annat kroppsspråk visas under matcherna. En gamnacke triggar bara motståndarna och PIF har bjudit på en hel del av den sorten så här långt in i serien. Bryts inte den trenden är det division två nästa som gäller.

Fredrik Johansson är och har varit en av Ettans toppar senaste tre åren, men för dagen är han och hans Piteå på arschlet djupt nere i skiten i tabellen.

Fredrik Johansson är och har varit en av Ettans toppar senaste tre åren, men för dagen är han och hans Piteå på arschlet djupt nere i skiten i tabellen.

Foto: Jens Ökvist/frilans

Fotboll2023-05-16 20:36
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter premiärsegern mot Täby har Piteå lindrigt sagt varit frikostigt med sina motståndare. Förutom 0-2-förlusterna mot Dalkurd hemma och i viss mån mot Hammarby TFF borta har det varit onödiga poängtapp rakt av. Mot Stocksund, mot Vasalund, mot Nordic och nu senast mot Örebro/Syrianska. 

Mot Stocksund, Vasalund och Nordic stal Piteå av sig själva när de brände öppna lägen och prickade stolpar och ribbor. Mot Örebro/Syrianska kan det mycket väl varit så att Piteå blev bestulet på ett par mål, men oavsett vilket. Försvarsspelet i egen box innan 0-1 och 1-3-målet skrek låg division två-klass eller rent av division tre.

Piteå är inte knockat, men nedflyttningssnaran placeras runt halsen ifall det inte blir full pott i de närmaste hemmamatcherna mot Stockholm Internazionale och Motala. 

Det som talar för Piteå i det här läget är 1) att tränaren Tomas Eriksson varit med och slitit loss IFK Luleå ur Ettans bottenträsk tidigare och 2) att Piteås sportsliga ledning med Johan Norberg och Jens Hedström i spetsen varit med om att en trupp som tippats högt upp i serien åkt ur efter att varningsklockorna klämtat tidigt.

Tomas, Jens och Johan vet precis vad det handlar om och hur falskt det än må klinga idag skapades en trupp i vintras som definitivt ägde kapacitet för en topplats i Ettan.

Skadeproblematiken har dock varit omfattande och drömmittfältet med Gustav Nordh, Sebastian Wigerbäck, Lawson Sabah och Filip Berglund har hittills bara varit en dröm. När Gustav Rönnbäck Wallin och Ruben Andersson också oturligt fallit ifrån uppstod kraftiga sprickor i PIF-fasaden.

Det finns fortfarande klass i truppen som borde räcka för lyft från bottenträsket och sedan också hålla kvar näsan ovanför vattenytan i tabellen. Dean Solomons är en av seriens bästa spelare, Fredrik Johansson; Gustav Nordh och Henrik Millbert kan också lyftas högt upp i seriens spelarhierarki. Det gäller bara att Johansson och Nordh fokuserar på rätt saker och inte faller in i gummiryggsstadiet.

Klickar det för den nämnda kvartetten samtidigt som Sebastian Wigerbäck hittar fjolårsformen och Filip Berglund blir varmare i kläderna. Ja, då kommer PIF att lyfta i tabellen.

Om inte – ja, då blir det tvåan!