Det var i mars 2019 som Rikard Fahlman antog sig posten som styrelseordförande i Piteå IF DFF.
När han sålde sin mäklarfirma och var klar med andra åtaganden i näringslivet hade han egentligen lovat sig själv vara ledig.
– Men när jag fick den här frågan (från Piteå IF DFF) kände jag att det lät väldigt roligt, spännande och intressant på alla sätt. Det fungerade någorlunda de första två åren, men nu håller jag på att bygga hus, och även om jag inte spikar någonting själv kräver det mycket tankeverksamhet. Det är bara att konstatera att energin inte räcker till, förklarar Fahlman.
Alltjämt är det med visst vemod som han kliver ur rollen och lämnar föreningen. Han tycker att han sviker.
– Visst känns det lite så. Jag tror varenda människa som accepterar att bli vald till något och sedan kliver av känner likadant. Det går inte att komma från.
Piteå blev svenska mästare i oktober 2018. Rikard Fahlman "missade" alltså guldfesten med ett knappt halvår. När han summerar sin tid som ordförande känner han istället mest stolthet över hur föreningen klarat pandemin.
– Det har varit lite darrigt kring ekonomin i PIF-dam under många år. När jag tillträdde hade jag litegrann som mål att ordna upp den delen, för finns inte en hyfsad ekonomi trillar allt omkull förr eller senare. Men trots pandemin har ekonomin stärkts – det är jag mest glad över att vi åstadkommit under de här åren.
Vice ordförande Jan-Eric Andersson kommer, åtminstone tillfälligt, att ta över huvudansvaret i styrelsen. Fahlman har dock lovat hjälpa till om några frågor uppstår fram till dess att en ny ordförande utsetts och blivit inkörd i verksamheten.
– Om det inte vore för pandemin hade jag nog klivit av inför förra årsmötet. Det kändes kymigt att sätta allt i händerna på någon annan i det läget. Det var en av orsakerna jag fortsatte ett år till, men med facit i hand skulle jag inte ha gjort det, menar han.
Vad kommer du att göra nu?
– Nu ska jag göra allt som jag hade tänkt när jag slutade jobba. Jag ska vara ledig. Jag känner att jag behöver det. När jag ger mig in sådana här saker, till exempel att vara med och öppna en friskola eller att vara ordförande i en förening, så har jag svårt att släppa det i tanken. Det maler på hela tiden och tar mycket plats i huvudet. Nu känner jag att den platsen måste frigöras.