Emma Gustavsson har några damallsvenska matcher på meritlistan. Hon var junior när hon debuterade i högsta serien. (Arkivbild)
Många kommer nog ihåg att Stephanie Labbé vaktade målburen under PIF:s tidiga år i damallsvenskan. Färre minns kanske att den kanadensiska landslagskeepern backades upp av en ung lokal förmåga.
– Jag fick göra nån enstaka match vid nåt skadetillfälle eller så, men så många blev det inte, säger Emma Gustavsson om sina år i damallsvenskan 2009 och 2012.
Något minne som ändå sticker ut?
– Jag minns en gång när "Steph" blev utvisad och jag fick hoppa in i slutminuterna. Jag fick en straff emot mig direkt när jag kom in. Det är väl det jag kommer ihåg mest.
Hur gick det på straffen?
– Det gick inget bra, säger Gustavsson och skrattar.
Efter tiden i PIF och damallsvenskan lirade hon ett par säsonger med Piteå Södra i tvåan och ettan. Där, för tio år sedan, gjorde hon sin sista "riktiga" säsong även om det blev ett kort gästspel i moderklubben MSSK året efter.
Nu är Emma Gustavsson 30 år – och tillbaka mellan stolparna.
– Har varit småsugen på att börja om ett tag, men aldrig tillräckligt för att bägaren skulle rinna över. Men nu när jag kommit igång och tränat mer kontinuerligt kändes det roligt och jag tänkte: "Vafan, varför inte? Förmodligen har jag inte så många år kvar att testa vad man håller för".
Det är i FC 65 Nord (ett samarbetslag mellan Infjärden, Öjebyn och Blåsmark i division 3) som Gustavsson gjort comeback.
– Jag började först träna med Sikfors, men sen följde jag en annan tjej till en träning med FC 65 Nord och på den vägen är det. De blev intresserade och jag tackade ja.
Emma Gustavsson har kul på träningarna på Björklunda, även om det är lite ringrostigt.
Laget har flera målvakter att tillgå och i seriepremiären mot Sunderbyn/Gammelstad var det Ellen Björkman som fick förtroendet. Men i lördags, när FC 65 Nord spelade sin första hemmamatch på Björklunda, gjorde Emma Gustavsson sin efterlängtade återkomst.
Hur var första matchen?
– Det kändes helt okej. Mycket sitter fortfarande kvar i bakhuvudet, men sen har man blivit långsammare, tappat lite avståndsbedömning och såna grejer som man får träna upp igen. Det finns mycket att jobba på, men har varit borta tio år så nåt annat vore väl konstigt. På det stora tyckte jag ändå att det gick helt okej.
Öjebyn besegrade Malmberget med 7–2 i matchen.
På måndag spelar man nästa match i division 3 – borta mot Bergnäsets andralag.