Efter elva säsonger i Piteå IF bestämde sig June Pedersen för att tacka ja till hårdsatsande elitettan-klubben Hammarbys erbjudande. Nu är hon på god väg att göra samma resa som med Piteå 2010. Alltså att vara med och spela upp en klubb i högsta serien.
– Men än är vi långt ifrån där. Vi måste nog helst vinna en av de två matcherna mot Morön och sedan inte heller trampa på någon mina typ den vi gick på i 1-3-matchen mot Alingsås tidigare under säsongen, kommenterar hon.
Junes Hammarby har några poäng upp på Morön när fyra omgångar återstår av elitettan. Lagen möts i ett dubbelmöte med första matchen i Skellefteå under helgen.
– Snö runt omkring och någon plus eller minusgrad. Jag gillar förutsättningarna, men jag vet inte vad de andra tjejerna i laget tycker, säger hon med ett skratt.
– Jag vet ju att Morön är ett bra lag. Har spelat mot dem och såg senaste matchen mot PIF. De har en klar spelidé och många duktiga offensiva spelare, säger June.
För drygt ett och ett halvt år sedan var hon med när hennes dåvarande lag, regerande svenska mästarna Piteå IF, körde över Hammarby och AIK i cupen med halvdussinet bollar i inomhushallen i Piteå.
Hur tror Du en match idag skulle sluta mellan lagen?
– Det är svårt att säga. Klart att allsvenskan håller högre klass än elitettan. En del gånger har jag tänkt att en del misstag skulle kosta ett mål om vi spelat i allsvenskan, men det är svårt att uppskatta styrkeförhållandena mellan lagen du nämner för dagen. Piteå har ju kvar sju av tio startspelare från guldlaget i startelvan, säger norskan med den gyllene guldfoten som sett tio, elva av Piteås matcher i år.
– Känner att jag fått tillbaka lite mer fart och kondition. Självförtroendet känns också bra när man kunnat sätta några frisparkar. En nytändning helt enkelt.
– Vi spelar på ett helt annat sätt i Hammarby än det som var så framgångsrikt i Piteå. Vi sprang ju som sjutton i Piteå och dynamiken fanns ju där. Vi snackade med varandra hela tiden. Hjälpte och backade upp varandra i alla situationer. Det var nog en stor del av framgångsnyckeln, förklarar hon.
June Pedersen och sambon Hanna Pettersson har fått tillökning i familjen. Tre har blivit fyra under sommaren.
– Vi fick en flicka under sommaren och hade ju en liten grabb när vi bodde i Piteå. Det var också familjesituationen som styrde när vi till slut bestämde oss för att flytta. Hanna gillar inte snön och vintern i norr och det blir nog så att vi hamnar i Örebro så småningom, men när jag fick den här chansen i Hammarby såg vi Stockholm som ett bra ställe att mellanlanda på. Vi bor drömartat i Fredhäll med solen i alla väderstreck och utsikt över stora delar av Stockholm.
– Vi försöker dock undvika kollektivtrafiken under coronatiden. Jag åker motorcykel till träningarna på Kanalplan, berättar June.
Trots nytändningen och det faktum att familjen trivs i Stockholm var uppbrottet från Piteå tungt.
– Det var 50-50 att vi skulle flytta. Det var många tårar när det väl var bestämt och man skulle ta farväl av Stellan och de andra.
Farväl av arbetet i Piteå har hon dock inte tagit.
– Nej, jag jobbar fortfarande kvar på Sportringen. Det jobbet går att fjärrstyra hemifrån. Offerterna, trycken och beställningarna. Det blir en del surr med bland andra Selina Henriksson som jobbar där, avslutar hon.