Luleåsonen Jonas Eriksson var rättskipare på den allra högsta nivån med domarinsatser i bland annat VM, EM, Champions League, Europa League och allsvenskan på meritlistan.
Domarkarriären fick ett abrupt slut. Inför VM 2018 ratades han av FIFA och valde då att gå pension 44 år gammal efter vårsäsongen 2018. Träningslandskampen mellan Island och Norge 2 juni 2018 blev hans sista framträdande på den stora fotbollsscenen.
För alla som har hållit på med idrott, och speciellt de som varit på den allra yttersta toppen av världsnivån kan tomrummet som infinner sig efter avslutat karriär bli svårhanterlig. De personliga kickarna av att vara i rampljuset försvinner helt och inte sällan kan en slags identitetskris infinna sig när livet ska återgå till en ny vardag.
– Det är klart att det fanns en fundering på vad som skulle hända. Jag har ju dömt fotboll sedan jag var 13 år så hela mitt liv, redan innan jag blev vuxen, har det handlat om det. Hur skulle det fungera utan att ha en match att se fram emot? Och den kicken man får av att döma stormatcher med mycket folk, mycket kameror, enorm press och så vidare, säger Jonas Eriksson och fortsätter:
– Jag visste inte hur jag skulle må. Men samtidigt så hade jag ändå en plan för vad jag skulle göra efter domarkarriären och jag har landat fantastiskt bra och mår jättebra.
Det är viktigt att ha en plan?
– Absolut. Helt plötsligt är allt borta och man måste bli sin egen tränare och hitta rätt i livet. Jag pratade med två (icke namngivna) av Sveriges bästa fotbollsspelare i maj och de beskrev den otroliga tomheten de kände. Helt plötsligt fanns det ingenting att se fram emot, ingenting att längta efter, ingen som jublade år dem, ingen kick efter en seger, ingen besvikelse när de förlorat. De tyckte att det var jättejobbigt och det förstår jag.
Men övergången från domarkarriären till ett civilt liv föll sig naturligt för Jonas Eriksson. Han har haft fullt upp sedan dess, minst sagt.
– Jag hade börjat föreläsa mycket mer under våren 2018, jag hade börjar engagera mig mer i våra gym på ett helt annat sätt som jag och Niklas Wikegård äger tillsammans, så jag var förberedd, säger han.
Tio dagar efter den sista matchen hamnade Eriksson i hetluften. Då klev han in i SVT:s VM-studio som expert och fick alltså jobba med det VM som han tidigare blivit petad ifrån.
– Det var en jäkla utmaning och något jag aldrig har gjort. Att vara med och sända direktsändning från ett fotbolls-VM är ju inte samma sak som att döma nere på planen, vilket jag gjort tidigare, säger 44-åringen.
– Det var det bästa jag kunde göra. Jag kopplade bort domarrollen och slutade tänka på att jag hade kunnat vara nere på planen i Ryssland och döma för innan det var jag besviken att jag inte fick göra det.
Efter en månad som SVT-expert och efterföljande semester kom så den riktiga vardagen för Eriksson som är bosatt i Sigtuna med sin fru och två döttrar.
– Då började jag föreläsa ännu mer och klev in i gymverksamheten helhjärtat. Dessutom hade jag helt plötsligt tid att engagera mig i döttrarnas fotbollslag, säger han.
Vad föreläser du om?
– Jag pratar om ledarskap med utgångspunkt att leda världens bästa fotbollsspelare men också hur man leder och bygger företag. Det är egentligen samma sak att vara chef för Leo Messi som att vara chef för en person på en arbetsplats, säger Eriksson.
Dessutom blev Eriksson, som hade vanan att springa från straffområde till straffområde i 90 minuter, en inbiten maratonlöpare.
– På hösten 2018 stack jag och sprang New York maraton och i höstas Berlin. Jag hävdar att jag är både starkare, snabbare och mer uthållig nu än när jag dömde, säger han.
Angående gymverksamheten med Niklas Wikegård har det hänt grejer. 2018 startade de upp sitt andra gym och när vi skriver juli 2020 så är duon redo att sätta spaden i marken för sitt femte.
– Det är otroligt roligt. En både häftig och annorlunda resa. Att jag hamnade i den branschen och dessutom tillsammans med Wikegård var lite otippat.
Om du summerar domarkarriären?
– Det är klart jag saknar kicken från de stora matcherna med mycket folk och förberedelserna inför ett stort mästerskap. Men samtidigt, jag saknar inte 150 resdagar per år, jag saknar inte de sena tillsättningarna och jag saknar absolut inte hur ledarskapet fungerar i FIFA och UEFA, säger Jonas Eriksson.