Norrbotten har varit och är alldeles för dåligt på att fostra elitspelare i fotboll på herrsidan.
Med en kvarts miljon invånare är det för få som tar steget. Hur och varför kan vi skriva långa avhandlingar om.
Här får vi avhandla det uppenbara och roliga i att Gustav Nordh tar steget.
Att just han gör det är väntat. Att han gör det just nu oväntat.
Nordh har alltid haft flera spelskickliga komponenter för att nå högsta serien: Drivet med bollen i fart, förmågan att använda samma snabbhet till att hitta rätt ytor i straffområdet. Utifrån de förutsättningarna har han länge haft elitklubbarnas ögon på sig. Det blev ett provspel i Östersund för två år sedan men inget kontrakt.
Svagheten som alla runt omkring honom sett och även han själv insett är jämnheten. Eller bristen på det. Nordh har haft en vana, eller ska vi säga ovana, att bli för osynlig under längre stunder i vissa matcher. Ska du upp på högsta nivå håller inte det. Han har också målmedvetet jobbat för att oftare göra det han gör som bäst.
Ändå är det oväntat att den allsvenska chansen kommer nu (även om kontraktet är från 2021).
Den här säsongen har han bara startat 9 av 21 matcher för ett bottenlag i ettan. Visserligen hoppat in i en mängd matcher men bara spelat 90 minuter vid fem tillfällen. De tre målen skrämmer inte heller. Men Varberg ser potentialen för framtiden. Det är treårskontraktet en tydlig signal om.
Nordh har enligt uppgifter en låg utköpsklausul från TG. Det kan ha blivit avgörande. Nu är resten upp till honom.