När vi träffar Gustav Nordh utanför Varberg Energi Arena har den allsvenska säsongen ännu inte tagit slut. I strålande solsken glider 21-åringen in till dagens träning på sin elsparkcykel. En stund senare rullar lagkamraten och förre utlandsproffset Robin Simovic in på parkeringen i en Porsche av nyare årsmodell.
– Där kan vi snacka om heltidsproffs, säger Gustav Nordh och pekar mot vrålåket på parkeringen med ett leende och fortsätter:
– Lite kontraster är det ju i hur vi tar oss till träningarna.
Men här tjänar ni väl inte i närheten av vad större klubbar i allsvenskan gör?
– Nej, nej. Ingen tjänar 100 000 kronor i månaden här i Varbergs Bois om man säger så. Den där bilen har han nog tjänat ihop till på annat håll. Det är skillnad på att vara heltidsproffs och att vara välbetald, men alla här har så de klarar sig.
I Varbergs Bois tjänar du kanske inte de stora pengarna. Men här är klubben inte rädd för att ge spelare utan erfarenhet från större ligor chansen att bli heltidsproffs och en möjlighet att ta nästa stora kliv i karriären.
Precis som de flesta andra fotbollsspelarna i Norrbotten har Piteåsonen jobbat vid sidan av fotbollen. Först på bank under tiden i Piteå IF och när han värvades till Team TG började han jobba på ett lager.
– Lagerjobbet blev för mycket. Jag jobbade där en månad ungefär men kände till slut att jag inte orkade mer. Då sa jag upp mig och spelade bara fotboll. Det var inte så att jag klarade mig på lönen från fotbollen, utan jag fick ta från mina sparpengar.
– Det är stor skillnad när du kommer till träningen och har jobbat åtta timmar eller inte gjort det, när det gäller förberedelse och ork.
En chansning som lönade sig. Några månader senare skrev han nämligen på för allsvenska Varberg.
– Nu kan jag gå upp och äta frukost, ta en promenad, göra något du tycker är kul och sen äta lunch, åka till träningen en timme innan och förbereda mig. Det kan du inte riktigt göra när du jobbar. Då är det direkt från jobbet till träningen och hem för att vila. Det är väl den stora skillnaden, att du får mer tid till att göra det bästa du kan av din fotbollskarriär.
Han visar oss runt i omklädningsrummet som, precis som läktarna utanför, är ungefär lika glamoröst som det är hemma på Kvarnvallen i Piteå. Där inne har Nordh sin plats bredvid de sydafrikanska spelarna Gideon Mensah och Ryan Moon. Helt plötsligt dyker en av lagets ledare upp.
– Är du här för att träffa Gustav? Vad kul, det är en jättefin och sympatisk kille som alla i laget tycker väldigt mycket om, säger han.
Så sent som 2004 spelade den lilla klubben från västkusten i division 4 innan de började klättra i seriesystemet. När Varbergs tränare Joakim Persson kom till klubben 2018, i samband med att Kirunasonen och dåvarande lagkaptenen Pär Asp tvingades lägga av, byggde han ett nytt lag. Två år senare var Varberg klart för allsvenskan.
En stor del av klubbens filosofi är att värva spelare från lägre divisioner, förädla dem och sedan sälja dem vidare till större klubbar. För att på så sätt bygga upp en ekonomi och investera i sina faciliteter för att etablera sig som allsvensk klubb.
– Att ta steget från ettan till allsvenskan är vanligare än man tror. ”Jocke” (Persson) gillar att söka spelare i ettan och han har lyckats bra med det. Gustav Norlin såldes till Göteborg och i år är det Albin Mörfeldt som spelade i IK Frej ifjol men som gick till Vålerenga, ett topplag i Norge. Astrit Selmani vet alla vem det är, så det går att göra den resan.
Många höjde på ögonbrynen när Gustav Nordh gick från Team TG och division 1 till allsvenskan hösten 2020.
Inte minst då han hade begränsad speltid under säsongens andra hälft. Nu berättar han varför det blev som det blev i Team TG.
– När jag väl värvades dit var jag given i startelvan. Jag blev erbjuden nummer tio och skulle spela som vänster-tia.
Vilket han också gjorde under försäsongen. Men när tränaren sedan bestämde sig för att byta spelsystem, då fanns det ingen naturlig plats för den offensive Nordh. När det började gå tungt för laget prioriterades defensiven och då blev det ännu tuffare.
Trots den begränsade speltiden fick han veta av sin agent att det fanns intresse och konkreta erbjudanden från klubbar i superettan och allsvenskan. Nordh försökte därför bryta kontraktet med TG, men Umeåklubben sa nej då de ville värva en ersättare på hans position innan de släppte honom.
– Gais var intresserade. Västerås också men de värvade tre andra spelare, så det var aldrig riktigt aktuellt i slutändan. Det fanns några till men TG fick inte in någon ersättare, så det slutade med att jag blev kvar.
När allsvenska Varberg ville köpa loss honom efter säsongen tog det inte lång tid innan han skrivit på för klubben.
– Pappa (Jonas) är fotbollsintresserad och har följt mig noga genom åren. Han var tränare för mig när jag var liten och vi pratar mycket med varandra. Han är den som håller ned mig på jorden när jag svävar iväg. När jag berättade för honom att jag skrivit på för Varberg direkt efter att jag pratat med agenten... Det ögonblicket var väldigt mäktigt.
– När jag sedan var med på bänken i första matchen märkte man att "shit", det här är allsvenskan. Det är det här jag suttit och kollat på tv och drömt om sedan man började med fotbollen. En häftig känsla.
Han fick en lovande start i den allsvenska klubben. Kanske lite för bra. Gustav Nordh gjorde flest mål och assist av alla Varberg-spelare under försäsongen och blev uttagen i truppen till premiären.
Men han väntar fortfarande på att få göra sin allsvenska debut.
– Efter försäsongen var jag hoppfull om att i alla fall få göra något inhopp men det har inte blivit så ännu. Klart att det är tufft, man vill ju spela fotboll det är så det är. Men det är upp till ledarna att ta ut laget. Det går inte att göra så mycket annat än att jobba hårt och tro på sig själv.
Innan du gjorde den försäsongen hade det inte varit konstigt att du fått vänta på debuten?
– Exakt. Det säger pappa (Jonas) också. ”Trodde du själv att du skulle spela i allsvenskan direkt?” Och nej, det hade jag inte. Men nu har jag varit här en säsong, känner att jag håller för den här nivån och tycker att jag förtjänar mer speltid än jag fått.
Har du fått någon förklaring till varför det är trångt på den där bänken?
– Dels har vi jättemycket spelare. Det finns ingen allsvensk klubb som har så stor trupp som det vi har. Sen har väl tränarens förklaring varit att han gillar fysik, springa mycket och dueller. Även om jag utvecklat de bitarna är det fortfarande inte mina största styrkor om man säger så. Men han har sagt: "fortsätta jobba hårt så lär du få chansen, för spetskvaliteterna finns där."
Tränaren Joakim Persson vill att 21-åringen ska orka spela 90 kvalitetsminuter i allsvenskan. Därför har Nordh matchats i klubbens U21-lag där han spelar med och mot allsvenska spelare.
– En bra serie rent kvalitativt, men det är tyvärr för långt mellan matcherna. Det kan gå tre-fyra veckor mellan dem.
Därför blev det en utlåning till Gefle i division 1, där blev det 2 mål på 13 matcher, varav sex från start. Sejouren fick dock en tung start då Nordh fick problem med sina blodvärden.
– Tanken var att jag skulle gå dit för att spela matcher. Det var där jag upptäckte att jag hade låga blodvärden, så det blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Men jag fick spela en del, därför blev det ändå en helt okej tid för mig.
Hur mycket påverkade blodvärdena dig?
– Mycket, tyvärr. Jag ville knappt gå upp ur sängen och låg egentligen kvar där tills träning började klockan två. Det ledde till att rutinerna blev dåliga, man åt inte så bra och var trött hela tiden.
Har du fått ordning på blodvärdena nu?
– Jag var på sjukhuset i Gävle flertalet gånger för att undersöka vad det var men till slut fixade det sig, så nu är det bra.
Att en utlåning till Piteå IF inte var aktuellt har sin förklaring. Även om det är klubben i hans hjärta, så ville han inte riskera att gå i samma fälla som många andra norrbottningar gjort när de lämnat länet. Att vända hem för tidigt när man fått chansen på en högre nivå i andra delar av landet.
– Klart att det hade varit kul att spela där, jag har familj, vänner och känner alla spelare och ledare där. Men samtidigt vet jag inte om det hade varit det bästa för mig. Man kan bli bekväm när man kommer tillbaka till Piteå. Du bor hemma igen, det är nära till allt och du kan allt utan och innan. Då är det lätt att man blir kvar.
– Jag stänger absolut inga dörrar, men jag tror att det var det bästa beslutet just nu.
Om det blir ännu en utlåning under nästa säsong återstår att se, men Piteåsonen år inställd på att fortsätta sin fotbollskarriär i Halland.
– Vi får se, jag har två år kvar på kontraktet och vill spela fotboll. Nu när jag inte spelat så mycket under det här året är det viktigt men det mest troliga just nu är att jag blir kvar och försöker ta en plats i Varberg.