Jag har följt Piteå IF:s resa från kampen mot Infjärden om bäst i kommunen, vidare till division 1, damallsvenskan, division 1 igen, damallsvenskan igen, nedflyttningskamper, medaljmatcher och SM-guld, Champions League och dagens kris.
Under åren har intresset för laget gått från att vara något för ett fåtal, till att beröra alla idrottsintresserade och så många fler i kommunen.
Den lilla stöttande skaran har vuxit sig större. Engagemanget ökat och i takt med tiden även framgångarna. Doldisar har blivit hjältar.
När Piteå debuterade i damallsvenskan 2009 var kravbilden låg. Kommunen hade äntligen fått ett lag att sluta upp kring efter hockeyns degradering från nästa högsta divisionen.
De flesta var nöjda över det. Att spelet var dåligt, resultaten usla och att PIF slog svenskt rekord i antalet spelminuter utan att spräcka nollan var liksom inte så viktigt. Tidigt åkte laget ur serien. Det gjorde ingenting. Publiken som var Sveriges största kom ändå. PIF var något nytt, fräscht, roligt. Gott så.
Känslan av den ständiga resan uppåt och supportrarnas upplevelse av vi mot världen, har gjort förhållandet till laget och ledning friktionsfritt.
En kuling utbröt när Tempest-Marie Norlin inte fick nytt kontrakt. Den blåste över på ett par veckor.
I jämförelse är det en storm klubben befinner sig i nu.
Resultaten på planen har byggt en mysig bubbla som stärkt Piteåbornas patriotism, självbild och stolthet över laget och staden. Precis det raderna i Ronny Erikssons nya version av "Nere vid Piteälva" sätter fingret på: "Vaska vårt eget guld, det kan vi göra själva".
Nu riskerar bubblan att spricka. Självbilden och stoltheten att raseras och det får fansen att reagera på ett sätt som vi inte sett förut.
Piteå IF:s hemsida, PT:s facebook och meddelanden till min egen mejlbox är bara några ställen där omfattande missnöje vädras. En del kräver Stellan Carlssons avgång, somliga inkluderar även sportchefen Leif Strandh. Vissa adderar också ordförande Rikard Fahlman.
I en totalt resultatorienterad värld som elitfotbollen finns inte en klubb där liknande resonemang inte skulle föras av fansen i samma läge. Ett lag som efter fyra medaljår och ett SM-guld nu under två säsonger i rad fallit nedåt, och kan åka ur serien, kommer att ha ett extremt tryck hängandes över sig.
Fansens känner sig besvikna.
Klubben upplever sig upptryckt mot väggen tillföljd av sina tidigare framgångar som allt jämförs med.
Här uppstår diskrepansen.
Oavsett läger är en sak given för alla med nyktert synsätt.
Att ligga under nedflyttningsstrecket är inte tillräckligt bra. Det kan de aldrig vara.
Att göra det med tio spelare som tog SM-guld två år tidigare unikt.
Den här säsongen är inte över. Oddsen är emot PIF. Inte bara för utgångsläget i poäng utan för att det inte finns några som helst signaler om en vändning. Spelet är torftigt. Blekt. Håglöst.
På tre senaste matcherna har det blivit totalt två avslut på mål.
Igen.
Två.
Utan tro är det svårt att vinna matcher. Att delar av fansen inte har den är en sak. Men det är extra illa att det ser ut så på planen också. Det är nu mod behövs samlas. Nya och gamla hjältar kliva fram. De största spelarna; sådana som föds i utsiktslösa situationer, visa sig. Det är dags nu. Annars är det här redan över.
Det är lite av ödets ironi att Piteås resa från toppen mot botten av tabellen den här säsongen inleddes samma månad som Stellan Carlsson skrev ett nytt treårskontrakt.
Om han kommer att fullfölja det hänger på tre faktorer:
Att han själv orkar och ser möjligheten i och känner fullt förtroende för att kunna leda och utveckla laget tillbaka till en position som leder framåt, oavsett om det är den här säsongen eller nästa.
Att spelartruppen delar den uppfattningen.
Att styrelsen också gör det.
Om någon vacklar kommer det inte att gå längre. Då är det dags att avgå.
Om stödet är helgjutet kommer han att bli kvar och finns den gemensamma övertygelsen på alla fronter är det heller ingen mening att avgå. PIF har hamnat fel den här säsongen. Med ett helhjärtat internt stöd från alla läger finns inget skäl att misstro att Sveriges främsta klubblagstränare för damer senaste åren, inte ska hitta tillbaka med laget igen framöver.
Om han ska få den chansen kan bara gruppen inom Piteå IF svara på. Oavsett vad fansen tycker.