Det var som att strömmen av människor aldrig tog slut. En timme före match var hundratals på plats. En kvart senare ett par tusen. När matchen började rekordmånga. De baskiska lirarna gjorde kortsidan till sin. Skrek, hejade och gjorde vågen för sina nya vänner på planen.
Det här var inte en match i spanska ligan.
Det var Piteå–Rosengård i damallsvenskan.
Vi visste tidigt att det skulle bli en speciell kväll.
Aldrig har så många människor sett damfotboll i Piteå.
Sällan har så många vänt hem besvikna.
Det här var matchen där inramningen var allt och matchen blev en sönderspräckt ballong.
Uppumpade med självförtroende, energi och adrenalin skickade Piteå ut ett gäng fotbollskrigare med enorm vilja, löplust och spelglädje.
Stellan Carlsson kände spelarnas energi och släppte lös den. Kör!
Piteå satte allt på ett kort. En stenhård hög press, löpningar för att störa och förstöra Rosengårds speluppbyggnad.
Briljanta Elin Bragnum hittade Hanna Pettersson i djupled, rundad målvakt, öppet mål. Skott utanför.
Du är vad du har med dig. Piteå hade med sig ett mål på fyra senaste matcherna och kanske var det så att en vår av många missar från Piteås spelare hängde på Hanna Petterssons axlar när läget kom.
En suverän start, ett misslyckat avslut, en tråkig fortsättning.
Piteås chans byggde på snabb utdelning.
Det tog Rosengård tre minuter att spräcka ballongen.
Piteås backlinje var inte synkat inledningsvis. Det straffade sig. Rosengård hittade skickligt luckorna. Friläge. 0–1.
Rosengård hade satt sin chans, Piteå missat. En tydlig skillnad.
Piteå kom med stora förhoppningar om att vinna en härlig match inför den bästa publik laget någonsin haft.
För varje minut blev det tydligare att chansen var lite. För varje duell, passning, dribbling, framstod skillnaden som tydligare. Piteås mod sjönk, insikten om motståndets högre kvalité ökade.
När 2–0 kom var matchen över och begraven. Ett tidigt PIF-mål hade kunnat ge Rosengård skrämselhicka men inte mer än så. Totalt sett var det klasskillnad i allt på planen. Rosengård var ett lag i cupmötet i våras – ett annat och bättre nu.
Sanna Troelsgaard lekte i första halvlek, Lieke Martens drev med boll så fint, Ella Masar nosade upp målchanser som få andra kan i den här serien.
Ett Piteå som presterat på absolut topp hade kanske tagit poäng.
Nu sviktade det på vissa håll. Hilda Carlén som varit så bra, gjorde misstag vi inte sett tidigare i år. Fler sviktade. De kommer igen, det gör alla i PIF, men chansen till en oförglömlig historisk afton inför rekordpublik mot ett motstånd av högsta klass gör det inte på länge.
Piteå slog ett rekord. Men dödade inte sina problem.
Ett mål på fem matcher är alldeles för svagt.
Femton raka utan seger mot Rosengård i Svenska Cupen svider.
Nu väntar sommaruppehåll och chans att slicka såren.
I dag inleds Piteå Summer Games. Hela stan och många byar sjuder av liv.
Aldrig är Piteå så levande.
Aldrig är det så roligt att vandra runt i vår stad som nu.
Piteå Summer Games är det bästa den här staden kan erbjuda. Tusentals människor från en mängd olika länder som bygger broar inte murar mellan varandra. De skapar nya kontakter, upplever gemensam glädje och lär sig av varandra. Det blir inte finare än så.
2021 matcher ska spelas. Alla med sin unika berättelse. Det finns så mycket att se fram emot.
Festen kan börja!