Fotbollssäsongerna blir allt längre och PIF-dams tävlingssäsong sträcker sig numera från slutet av februari till i mitten av november. Det är alltså längre än vad SHL-gängen kör i de allt längre hockeysäsongerna.
Piteå dam-tränaren Stellan Carlssons bronstjejer avslutar säsongen med några lätta pass under den här veckan. Sedan kör spelarna egen uppbyggnad innan den gemensamma träningar drar igång efter helgerna i inledningen av 2024 med sikte på första tävlingsmatchen i Svenska Cupens gruppspel i slutet av februari.
PIF-herr väljer ett annat upplägg. Laget hade en avslutande samling i omklädningsrummet på LF Arena i måndags. Vilar tre veckor, men kör tre pass i veckan under tre decemberveckor, vilar över helgerna igen innan man drar igång i början av januari.
Det man kan konstatera är att det var länge sedan de båda PIF-lagen var så pass långt framme i truppbyggandet inför en säsong som man är idag. Om man sedan kommer att förfoga över bättre trupper 2024 än hösten 2023 är en annan sak. Herrarna var topp tre i klassen under seriens andra hälft, de sista femton omgångarna, och avslutade med elva raka matcher utan förlust. De ska inte vara möjligt med minsta budgeten i den konkurrensen. Och damernas prestation med ett SM-brons var ju inte sämre. Vi har konstaterat det flera gånger. Att Piteå IF-dam är med och slåss om medaljer och en Champions League-plats är inget annat än en smärre bragd.
När allt stod på sin spets och SM-gulden skulle delas ut är det lätt att tycka synd om de två gulsvarta lagen som stod som förlorare. Häcken på damsidan och Elfsborg på herrsidan. Båda gängen straffades grymt av tveksamma straffar i de avgörande matcherna. Häcken mot Hammarby i den näst sista och Elfsborg mot Malmö i söndags.
Den ensidiga rapporteringen i SVT morgonen efter Hammarby- Häcken var nästan inte sann. Man tvingades nypa sig i armen och fråga sig om vi sett samma match. I inslaget slogs fast att Hammarby avgjorde med tre snabba mål. Amen. Istället var det ju så att Häcken kom igen och reducerade till 2-3, hade ett par skott i virket plus att den suveräna Hammarbymålvakten Anna Tamminen svarade för ett par kanonräddningar varav en fotparad i slutskedet. Om detta inte ett ord.
Vad gäller Häcken trodde nog de flesta att klubben avgjort damallsvenskan tidigt. Att laget hamnade i en svacka där man gjorde ett enda mål under tre, fyra omgångar är svårt att ta in sedan man sett de offensiva forceringarna mot Hammarby och Piteå i slutomgångarna. Bajen borde skicka ett tacktelegram till sin tidigare spelare Sara Eriksson som liksom Piteås skyttedrottning Anam Imo offrade huvudet när de fredade PIF-målet mot Häcken. Hammarby kan också vara extra tacksamma mot tvillingklubben Djurgården som plockade sex av lika många möjliga poäng och nollade Häcken borta och hemma.
Tidigare PIF-spelaren Madelen Janogy gillade läget och klev fram rejält när det som gällde som mest i säsongens två sista matcher. Hon låg bakom två av de tre målen i 3-2-matchen mot Häcken och fixade båda i 2-0-matchen mot Norrköping. Hon är värd all beröm för sin stora betydelse för Bajen i de matcherna. Madelen Janogy har annars under resans gång varit alldeles för hårt "hajpad" av den riksmedia som tror att hela Sverige kretsar kring Stureplan i Stockholm. Madelen Janogy lär med stor sannolikhet prisas som allsvenskans bästa anfallare 2024. Jag hävdar absolut inte att det är fel. Hon ska vara med där uppe i toppen och är med längst framme på målfotot i min bok också. Mest spännande ur PIF-synpunkt när priserna ska fördelas är annars var tränaren Stellan Carlsson och "kometen" Tuva Skoog placeras. 18-åriga Tuva, som inte gjorde ett enda mål i Umeå ifjol, noterades för tio mål i PIF-dressen. Janogy svarade exempelvis för tolv i Bajen med dubbelt mer speltid
Till sist...
...tog det tio minuter extra i pausen att laga ett av målen mellan Häcken- Piteå. Tänka sig!
...tränarbytet från den till England flyktande Robert Vilahamn till Mak Lind blev kostsamt för Häcken. Det tog lite för lång tid och kostade några poäng för mycket innan Lind fått igång den maskin som Vilahamn skapat.
...fick Malmö en tveksam straff med sig och borde ha haft en mot sig i söndagsfinalen mot Elfsborg. Det är dock svårt att tycka synd om Elfsborg och Häcken som båda hade respektive guld i säcken men glömde att knyta igen.