En havererad fotbollshall.
Träningsmatcher som flyttats hit och dit eller ställts in.
Och så en bedrövlig historik av urusla starter för norrbottniska lag i ettan.
På allt det. Topptippade Dalkurd borta i premiären.
Ifjol skilde två divisioner mellan lagen. I början av seriepremiären ännu mer.
Efter en knapp minut åkte Piteås lagkapten Pontus Sundqvist på en tunnel som snarare var en passning av typen "Välkommen till ettan". Sedan gick väldigt mycket sämre, innan det gick väldigt mycket bättre för Piteå IF.
Första 30 minuterna var Piteå inkastat i torktumlaren på ett sätt som ingen av spelarna någonsin upplevt i den rödvita tröjan. Då har ändå James Burgin upplevt sina matcher och förluster om man säger så.
Det var ett lag med spelare så rädda för att bli överspelade att de precis därför blev just överspelade. Som agerade passivt i varje situation, sjönk i varje läge och, missade i stort sett varenda passning eftersom motståndarna var så mycket mer aggressiva.
Rädsla skapade tröghet i besluten. Tröga beslut dåliga passningar och dåliga passningar ett konstant tryck mot det egna målet. Så fick PIF bara försvara, slå långt och försöka överleva sekund för sekund. Det gick längre än det borde. Första målet i minut 25. Det andra i minut 33.
Då kunde PIF slappna av. Inget att förlora bara att vinna. Så börja spelarna värdera rätt och framförallt gå från passiva till aktiva. Då lyftes spelet. Då kom chanserna och i förlängningen poängen på ett i slutändan beundransvärt sätt.
Kvalité kan köpas. Men inte hjärtat för en klubb. För ett lag med seriens kanske minsta plånbok är det inte dumt alls. Det skapar en möjlig väg.
PIF vill bygga ett lag med lokal stomme av just den anledningen. Varför det var en god idé fick vi se direkt. Pontus Sundqvist, Joachim Olofsson, Axel Uddström, Sia Jamehdar, Henrik Millbert, James Burgin (vi får räkna honom som lokal numera), kommer även efter en usel matchstart och sämsta möjliga utgångsläge att fortsätta jobba hårt för laget. Det av den enklaste och bästa möjliga anledningen. För att de innerligt vill det. Det kommer att smitta av sig på gruppens nya spelare också.
Det gav utslag nu, det kommer ge utslag i framtiden.
Rätt karaktär handlar inte bara om att strida hårt för laget på planen, det handlar också om att acceptera beslut tagna utifrån lagets bästa även om det drabbar en själv.
Spelare som har varit givna under en längre tid kanske inte är det snart när nivån är högre nu och andra är för bra för att hållas utanför startelvan.
Jag är inte säker på att lagkaptenen Pontus Sundqvist kommer att vara det självklara valet i Piteås mittförsvar den här säsongen. Inte för att han hade en ganska tung premiär.
Utan för att Filip Stankovic (bra premiär) är lagets bästa mittback och Bernardo Morgado möjligtvis är den näst bästa när han kommer tillbaka.
Likväl är nu inhoppande Modoumatarr Mbye lagets rimligtvis bästa centrala mittfältare. Då måste en lokal spelare tas bort ur startelvan.
Hur de spelare som får mindre speltid klarar av den situationen blir det viktigaste testet för karaktären i gruppen och avgörande i längden. Att skrälla och ta poäng i en premiär är en sak. Att hålla ihop en grupp över 30 matcher något annat. Då sätts klubbhjärtat verkligen på prov. Det testet tror jag PIF:s spelare klarar och därmed också kontraktet.