Det har varit en kämpig säsong för PIF herr i division 1-fotbollen, men fortfarande lever hoppet om att klara sig kvar i serien till nästa år.
Inte minst tog man en viktig seger mot Täby för ett par veckor sedan och förra helgen kom även en pinne hemma mot Stocksund. Det såg Filip Eriksson till när han på tilläggstid rusade fram och räddade ett friläge.
– "Henke" (Henrik Millbert) gick bort sig lite, så efter matchen sa jag till honom att han är skyldig mig en tårta eller nåt, men ännu har jag inte fått någon så jag är lite besviken, säger Eriksson, förstås med glimten i ögat, innan han fortsätter:
– Nej, men såklart är det sånt som händer. Jag får betalt för att stå i vägen och stoppa bollarna. Det var en skön räddning men vi är inte i mål ännu, så det är bara att fortsätta jobba vidare.
PIF har redan spelat många ångestmatcher i höst, men söndag eftermiddag väntar nog den hittills största rysaren.
Laget ligger på nedflyttningsplats, precis under kvalstrecket. Den platsen har AFC Eskilstuna, som man nu ska möta på bortaplan.
Båda lagen står på 24 poäng.
– På förhand känns det absolut som en måstematch. Sett till tabellen och att vi har sämre målskillnad så har de ju en liten "extrapoäng". Samtidigt har de sista tio matcherna alla känts som måstematcher, så vi är väl förberedda och omfamnar situationen. Alla är jävligt taggade på att gå ut och vinna mot Eskilstuna, och det är jag helt säker på att vi kommer att göra, säger Filip Eriksson bestämt.
När lagen möttes i april vann Piteå med 2–1. Då gjorde Marcus Fahlgren-Hällström båda målen, men nu får man klara sig utan honom.
– "Macke" leder fortfarande vår interna skytteliga, så han gjorde det jäkligt bra innan han tyvärr blev skadad. Nu får andra steppa upp och den kvaliteten har vi i laget. Jag har fullt förtroende för de som spelar framåt, att de kommer att göra jobbet och smälla dit några baljor. Det kommer vi att lösa. Inga problem.
Och själv är Filip Eriksson lugn inför sin uppgift mellan stolparna. Han har varit i liknande situationer förut med andra lag.
– Det är ju roligare att spela matcher som betyder något, så det är bara att axla ansvaret, men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Jag tar en match i taget och vill göra det så bra som möjligt. Förhoppningsvis kan jag stå pall och rädda mina lagkamrater om det kommer lägen för motståndarna.
I så fall får Filip kanske sin tårta till slut!