Ibland är det när läget är ganska ljust som det ändå måste ske förändringar. Just för att situationen bedrägligt sett ser rätt bra ut, när det i själva verket inte kommer att upprätthållas utan förändringar.
Det är här jag inbillar mig att Piteå IF ligger i damallsvenskan just nu.
Det är inte första gången.
Den 1 april 2009 spelade Piteå IF sin första damallsvenska match. Det blev seger med 3–0 mot Kristianstad och karnevalstämning. Då var det få som ville se, eller snarare inse, de brister PIF hade och som behövde åtgärdas redan efter segermatchen. Piteå skulle sett till chanserna ha förlorat matchen. Så blev det inte. Den sjuka patienten tilläts leva vidare utan sjukdomsinsikt. Det blev en del av fallet längre fram.
Frågan vi ställde inför den märkliga säsongen 2020: "Var ligger Piteå IF?".
Sex omgångar senare kvarstår den.
Som läget är nu kan det lika gärna bli spel om topplaceringar som den nedre regionen.
Piteå kommer inte att kunna vinna någon match den här säsongen genom att spela hyfsat. Knappt ens ta poäng.
Det är verkligen jämnt mellan lagen, vilket inte minst den senaste omgångens resultat visar.
Det finns saker som talar för Piteå:
Laget är fyra och har ett fint utgångsläge trots nederlaget mot jumbon hemma senast.
Målvakten Guro Pettersen har överträffat förväntningarna. Varit mycket förtroendeingivande. Har läst spelet bra, kommit rätt i luftspelet, gjort alla räddningar hon ska och några fler.
Piteå är mycket bra på att använda sin trupp maximalt. Laget har gått runt på sina spelare på ett klokt sätt. Det kommer ge utslag i längden när matchandet är så tufft. Hittills har PIF gjort 27 byten – motståndarna 20.
Att besegra laget är alltid svårt. På 50 senaste damallsvenska matcherna har PIF bara förlorat 11. Det finns en grundstabilitet, flera mycket erfarna spelare och förmåga att resa sig efter smällar. I enstaka matcher kan PIF falla ur ramen men knappast mer än så.
Så till det som oroar mer.
Vad är det som kommer att få många matcher att tippa över till Piteås fördel så att uddamålsförluster och kostsamma kryss undviks?
Förmågan att rotera och involvera många spelare i matcherna är möjligtvis en. Men i övrigt då?
Under många säsonger har Piteå varit fruktat på fasta situationer. Så ser det inte ut i dag. Efter 43 hörnor i serien är antalet mål fortfarande noll. Bakåt har PIF släppt till mer på fasta situationer än laget skapat. Det har inte bara att göra med frånvaron av tidigare hörnläggarna June Pedersen och Ronja Aronsson. PIF behöver vinna fler kamper och ta bättre avslut i straffområdena.
Det för oss in på nästa punkt. Det har funnits säsonger när PIF dominerat det fysiska spelet på planen. Det sker inte nu. Det handlar om vilka spelartyper som finns i truppen. PIF-debutanter i damallsvenskan som Wilma Koivisto, Calin Michie, Astrid Larsson och Sofia Wännerdahl har alla värdefulla kvalitéer. Främst med bollen vid fötterna, inte som storväxta fysiska närkampsspelare. De är inte ensamma. I tyngd slår flera lag PIF.
Det såg vi tydligt mot Växjö i den avgörande första halvleken senast. Precis som andra lag har gjort och kommer att göra satte de en högre press mot PIF.
Hemmalaget hade inget av de klassiska ingredienserna för ett bra anfallsspel – speldjup eller spelbredd – och pressades därmed fast när Växjö kunde trycka upp sin försvarslinje utan risk att bli ifrånsprungna bakåt.
Skillnaden var tydlig. När Piteå hade spelat två pass så lämnade bollen ändå inte ytan och tappades därmed.
Efter Växjö hade slagit två pass kom en längre boll bort från pressen. Det gav ett rappare spel där planens ytor användes bättre och det på spelare i fart.
Vissa säsonger har PIF byggt sitt spel på fart i djupled. Nu är det inte så. Nina Jakobsson och Fernanda Da Silva är bättre framför en backlinje än bakom den.
För ett fungerande anfallsspel måste PIF ha många spelare delaktiga och spelbara högre upp i planen.
Det finns ingen Jennifer Nobis eller Clara Marksted att slå bollen i djupled på.
Det behöver inte vara fel. Matcher kan vinnas på olika sätt, men det krävs att PIF spelar snabbare och därmed slår ut fler motståndare genom bollar mellan deras lagdelar.
Fler bollvinster i duellspelet, mål på fasta situationer, många spelare aktiva i anfallsspelet. PIF behöver hitta vägen dit. Annars byts den övre till den undre halvan.