Stephanie Labbé från Kanada var målvakt i Piteå IF under åren 2009 till 2011. I ett långt inlägg på spelarfacket Fifpros hemsida öppnar hon upp om sin kamp mot psykisk ohälsa.
– Efter finalen tillbringade jag 48 timmar liggande i ett mörkt rum, säger Labbé som fyller 35 i oktober.
Stephanie Labbé såg med sina straffräddningar i OS-finalen mot Sverige till att Kanada bärgade sitt första OS-guld någonsin på damsidan – men firandet efteråt blev inte som hon tänkt sig.
– Jag förväntade mig en översköljande lättnad, men den kom inte. Hur mycket jag än ville slappna av och fira med mina lagkamrater kunde jag inte ta mig tillbaka och efter finalen tillbringade jag 48 timmar liggande i ett mörkt rum, säger hon och fortsätter:
– Jag kunde inte processa de tusentals meddelanden, gratulationer och medieförfrågningar. Det var först en månad efter mästerskapet som jag kunde ta upp den och känna en slags stolthet.
Labbé har tidigare i karriären lidit av depression och tvingades bland annat stå över OS i London 2012. Fyra år senare var hon med och säkrade OS-bronset i Rio de Janeiro, men även då gjorde sig hjärnspökena påminda.
– När alla ropade efter att se medaljen och prata om upplevelsen började jag känna mig tom inombords. Jag började känna att den här biten av metall var värd mer än vad jag var som person. Jag tror att det var där det började för mig.