Dagens reportage under rubriken idrottsprofiler från flydda tider handlar om ett gäng före detta hockeylirare i inlandsbyn Auktsjaur. Numera mogna män som för 55 år sedan bestämde sig för att med gemensamma krafter anlägga en hockeyplan och sedan starta upp ett ishockeylag.
När PT, nu mer än ett halvt sekel senare, träffar en kvartett före detta hockeylirare så är samtliga av dem överens om att epoken visserligen blev kort men ändå ett mycket minnesvärt år i deras liv som de med stor glädje gärna blickar tillbaka på.
- Det var den dåvarande skolläraren i byn Börje Söderholms negativa uttalande om att vi aldrig skulle klara av att själva göra en duglig hockeybana som gjorde att vi bestämde oss för att försöka, berättar nu 72-årige Vigert Arvidsson och får nickande bifall av forna lagkompisarna, nu 77-årige Hans-Olov Utterström och 83-årige Sture Renberg.
Trion minns svårigheterna att först få till stånd en ändamålsenlig sarg och sedan kunna utföra erforderlig spolning på det något lutande underlaget där isbanan byggdes.
- Minns att vi lånade en vattenpump i Arvidsjaur och att det inte var något lätt arbete. Tror nog att isen trots våra ansträngningar inte vid alla spoltillfällen kom att bli helt perfekt, erkänner Hans-Olov Utterström med ett stort leende.
Premiärförlust med 4-17
Stärkta av att ha fixat en egen bana valde Auktsjaurskillarna, trots skral försäsongsträning och minimala kunskaper om innehållet i hockeyns regelbok, valde man att anmäla sig för deltagande i dåvarande division 5 Inlandsserien. Där väntade motståndarlag som bland annat Laisvall, Arvidsjaur och grannbyn Moskosel för det Auktsjaurslag som förutom redan nämnda spelarnamn också bestod av Gilbert Eriksson, Valentin Eriksson, Viktor Arvidsson, Sven-Erik Backman, Kenneth Svedlund, Mats Lundström samt ibland ytterligare någon.
Målvakt var nu 78-årige Sture Boman som innan premiärmatchen aldrig provat på att agera hockeykeeper. Sture minns debuten mycket väl och berättar att den första perioden kom att bli väldigt speciell på grund av det faktum att Auif-killarna inte var nämnvärt insatta i hockeyreglerna.
- Jag vill minnas att det stod hela 0-12 efter den första perioden och att våra anfall ständigt blev avblåsta för offside på grund av att någon spelare var före pucken inne i deras försvarszon. Men sedan hjälpsamme domaren K G Olsson i första pausen hållit en liten regelgenomgång med oss så blev det bättre, så bra att vi till och med kunde hålla jämna steg med Laisvallskillarna under resten av matchen, berättar Sture.
Före Moskosel i tabellen
I returen någon månad senare i hemmamatchen kom också revanschen då Auktsjaur i hemmarinken besegrade de slutliga seriesegrarna med uddamålet 3-2.
- Minns att Laisvallsgänget efteråt var besvikna på den is vi lyckats åstadkomma och att deras lagledare tröstade sina spelare med orden "ni ska inte vara ledsna för att vi förlorade alla förstår ju att det inte går att spela hockey på skaran", berättar Sture Renberg och skattar gott.
Nybörjargänget Auif lyckades efterhand höja sin förmåga och spela upp sig och besegrade förutom Laisvall även Arvidsjaur, Moskosel och Arjeplog.
Den överraskande segern med 7-3 i den uppskjutna slutmatchen mot serietvåan Arjeplog minns lagets stora målskytt Vigert Arvidsson mycket väl. Kanske för att han då gjorde tre av sitt lags mål medan hans lillebror Viktor svarade för övriga fyra.
- De hade svårt att få stopp på mig och brorsan men mest minns jag dock matchen för att vi genom vinsten gick förbi Moskosel och därmed undvik jumboplatsen, säger målkungen Vigert som svarade för fler än hälften av de sammanlagt 35 mål som Auktsjaur lyckades göra under sin korta ishockeyepok som av olika anledningar kom att vara bara en enda säsong.
Katalog som skydd
Mängder av minnesvärda händelser finns förstås bevarade hos dessa dåtida inlandsprofiler som sommartid parallellt även lirade fotboll med sitt Auktsjaurs IF som mellan åren 1941-1964 var en respekterad fotbollsklubb som genom åren fostrat många blivande "stjärnor"på sin hemmaplan "Lyran".
Ishockeykeepern Sture Boman får avsluta denna nostalgiska återblick om Auif:s korta ishockeyepok med att ge en kort beskrivning runt den primitiva utrustning som han och hans lagkamrater hade att tillgå.
- Minns att vi spelade våra matcher i fotbollströjorna. En del, men inte alla, av utespelarna hade köpt benskydd och ishockeyhandskar samt enklare hjälmar. Själv hade jag hjälm och även ett par gamla benskydd som vi fick låna till matcherna av IFK Arvidsjaur. Skydden på kroppen och armarna utgjordes dock enbart av tjocka gamla telefonkataloger som vi lyckades fixa på byns telegrafstation.
- Vill minnas att just 08-delen var allra tjockast och därmed mest lämpliga att använda, avrundar Boman med ett stort skratt.