Som tonåring i mitten av 1940-talet inledde Simon Carlsson den idrottsliga karriär som sedan kom att pågå till ända långt in på 60-talet.
Simon var son till bagarmästaren Mauritz Carlsson som grundade välkända Carlssons Bageri i Arvidsjaur så unge Simons utkomst i arbetslivet var förstås därmed tidigt utstakat.
- Jag började direkt efter avslutad skolgång och jobbade sedan vid familjeföretaget fram till 30-årsåldern. Mest som bagare men emellanåt också försäljare vid det café som vi parallellt med bageriet drev i anslutning till dåvarande IC, säger Simon Carlsson.
Han berättar också att bageriverksamheten var av den dignitet att det som mest fanns hela 13 personer anställda i företaget.
Stark andraplats 1956
Fotbollskarriären inledde han redan i unga år redan under AIF-tiden, det vill säga innan IFK Arvidsjaur kom att bildas 1953.
- Minns mycket tydligt hur vårt lag flyttades över från Västerbotten till Norrbottens fotbollsförbund och vår besvikelse över att vi då tvingades börja om längst ner i seriesystemet. Detta faktum blev dock inledningen på vår snabba klättring genom serierna ända upp till division tre som då i motsats till idag var landets tredje högsta fotbollserie, säger Simon.
Vidare berättar han att uppflyttningen till trean föregicks av en stark andraplats efter Piteå i division fyra Södra Norrbotten säsongen 1956. Vilket i sin tur medförde att IFK-gänget efter beslut om serieomläggning till vår-höst även de fick chansen i trean.
Kort sejour i trean
IFK-gänget hade då börjat spela sina hemmamatcher på Furuheden, den idrottsplats som spelarna själva enligt Simon lade ner många timmar för att iordningställa.
Inte minst den stora träläktaren på ena långsidan med plats för 600 åskådare tog många svettiga arbetstimmar i anspråk för att färdigställa.
- Vi hade i några år ett fantastiskt samspelt och stabilt lag. Plus en tränare i form av K-G Olsson som verkligen såg till att prioritera konditionsträning, minns Simon som liksom mittbacken och straffspecialisten Bengt Johansson och de båda målvakterna Matz Edin och Martin Lööv tillhörde de mest omskrivna spelarna i det kämpastarka IFK-laget.
Den tekniske och nickstarke Simon Carlsson fick ofta beröm i tidningsreferaten efter matcherna.
- Jag hade en ganska fri roll på mitten vilket gjorde att jag ofta kom med i spelet och även kunde göra en del mål, säger Simon som med välbehag minns det fantastiska fotbollsintresse som då rådde bland Arvidsjaursborna.
- Vissa matcher hade vi upp emot 600-700 personer som hejade fram oss. Men tyvärr räckte det ändå inte till för att förhindra oss från respass ur trean efter bara en säsong.
- Det var förstås synd att vi inte kunde hålla oss kvar något år till men de här fotbollsåren på 50-talet var ändå en härlig resa som jag tror att alla vi som var med och som fortfarande finns i livet minns med stort välbehag och glädje, säger Simon Carlsson.
Kort men kul bandyepok
Dagens inlandsprofil fick i sin ungdom också vara delaktig i den relativt korta bandyepok som i mitten av 1940-talet tog sin början i Arvidsjaur.
Till en början i mycket liten omfattning som dock snabbt växte.
- Faktum är att bandyintresset efterhand blev ganska stort och de sportsliga framgångarna växte också hela tiden, säger Simon som trots att drygt 60 år har gått ännu minns de vedermödor lagmedlemmarna ofta fick utstå för att hålla bandybanan vid det så kallade Cirkustorget i spelbart skick.
- Vi spelare blev något av världsmästare i snöskottning med det var ändå tur att vi hade ovärderliga ledare och eldsjälar som Bengt Edström och Hugo Lenman.
De var också domare samt organiserade dessutom spolning och mycket annat runt verksamheten, säger Simon som också minns att spelarna med föreningens hjälp även lyckades ordna en elbelysning till banan så att man kunde träna och även spela välbesökta kvällsmatcher.
Introducerade ishockeyn
1949 blev det resultatmässigt bästa året för Arvidsjaurs IF som bandylaget hette. Det året vann laget först Lappmarksserien efter vinst i en avgörande drabbning mot Arjeplog. Sedan spelade man även hem Inlandsmästerskapet efter att på hemmaplan inför storpublik besegrat Norsjö med hela 9-1 i finalen. Hemmamålen gjordes då av Helge Johansson 4, Folke Svensson 3, samt Rolf Ringström och Simon Carlsson var sitt.
- Kanonskytten Helge Johansson och målvakten Macke Edin var vårt lags stora profiler och speciellt Helge var med sin teknik, sitt stora bandykunnande samt sin enorma skottstyrka en ovärderlig spelare för oss, minns Carlsson.
Bandyepoken blev som sagt kort och försvann helt på Arvidsjaurskartan i och med ishockeyns populära intrång i början av 50-talet.
Det fanns då enligt Simons minnesbild ett negativt ställningstagande från vissa av de lite äldre bandyspelarna mot ishockeyns införande och det faktum att allt fler unga valde att börja spela ishockey i stället för att välja bandyn.
Simon Carlsson var dock en av de yngre bandyspelarna som snabbt anammade ishockeyns införande och i november 1952 ingick han också i den första bildade hockeysektionen.
- Tillsammans med Stellan Vretsjö var jag var nog den allra mest pådrivande kraften när det gällde att på allvar introducera ishockeyn i Arvidsjaur, klargör Simon som under de första hockeyåren agerade både som medspelare, ledare och allt i allo för de inlandsungdomar som valt att prioritera ishockeyspelandet.
Stjärnsmällar i början
- Det var till en början mycket primitiva förhållanden både vad gällde utrustning och spelrink. Och vi åkte också på några riktiga stjärnsmällar i början. Bland annat förlorade vi med hela 1-22 mot Glommers som var några år före oss och då redan hade ett duktigt gäng, säger Simon som också minns andra spektakulära problem från den första hockeytiden:
- Rinkens belysning satt då så lågt att målvakterna hade bekymmer om man lyfte långpuckar ovanför lamporna. Minns exempelvis när den blivande stjärnspelaren Garvis Mättä avgjorde en JDM-match 1953 för sitt Kiruna när han lyfte en droppuck ovanför lamporna som vår målvakt inte hann se förrän den låg inne i kassen, berättar Simon som när det gäller hockeytiden ändå har som sitt allra bästa minne när han som lagledare 1957 fick uppleva hur IFK oväntat blev JDM-vinnare efter att ha finalbesegrat Malmberget med 3-2.
Bland de mest uppmärksammade spelarna i det laget fanns då målvakten Eilert Lidén samt Jarno Pirtijokki, Lennart Öhman och Kurt Lövgren.
Klubbkompis med "Stöveln"
1961 lämnade Simon Carlsson hemorten Arvidsjaur och flyttade till Gävle. Där arbetade han i 33 år som bilförsäljare ända fram till uppnådd pensionsålder.
Lagkamrat med "Stöveln"
I Gävle fortsatte han också i många år som aktiv fotbollsspelare, nu i Gävle IF där han bland annat kom att bli klubbkompis med bland annat hockeylegendaren Hans"Stöveln" Öberg.
Fram till dryga 50-årsåldern var Simon också under ett flertal år en ofta anlitad ishockeydomare i Gävle med omnejd.
Nu vid 81 års ålder är han fortfarande en idrottsintresserad man som numera mest via TV följer det som händer inom sportens värld både här hemma och ute i övriga världen. Han har också ett stort travintresse och har tidigare även ägt ett par travhästar.
"Förbindelsen sporadisk"
På min slutfråga om hans kontakter i dag med orten där han växte upp och i ungdomsåren fick så många idrottsminnen blir svaret:
- Det har blivit väldigt få besök i Arvidsjaur på senare år. Jag har då och då haft lite telefonkontakt med bland annat Macke Edin och Lennart Öhman men i det stora hela är förbindelsen med min forna hemort tyvärr väldigt sporadiskt numera, erkänner han.